I'm shaking already!

Nu är det grejer på G förstår ni.. Ska ta det från början för er som inte vet.

För ca 2 veckor sedan blev jag matchad men en familj i CA, strax utanför San Francisco. Jag väntade och väntade. Sen väntade jag lite till och efter ett tag hade jag tröttnat. Ringde då till CC för att tacka nej till familjen. Där är de ju alltid jättetrevliga och förstod precis hur jag kände men de tyckte det va synd att släppa en match som kändes bra pga att de inte hörde av sig (familjen skulle ju ha tackat nej om de inte ville ha mig) så de föreslog att vi skulle ställa ett ultimatum. Fine, tänkte jag. CC skulle ringa till Boston som i sin tur skulle säga till familjen att de var tvungna att höra av sig så fort som möjligt. Om de inte gjorde det skulle vi ta bort matchen.
Samma kväll ringer telefonen med tidernas längsta tellefonnummer. Sara får panik och står o skriker att telefonen ringer, vilket är ganska uppenbart! Lyckades iaf samla mig så pass att jag kunde svara. Idiot som man är svarade jag på Svenska. Tjejen i andra änden var jättetrevlig. Hon presenterade sig som Melody från huvudkontoret i Boston och hon ville ställa ett par frågor som familjen ville ha svar på innan de ringde. Samtalet gick jättebra, mycket bättre än jag trott! Men nu började den långa väntan igen.. En vecka senare hade jag totaltröttnat och ringde till CC för att definitivt tacka nej och, återigen, de förstod precis och sa att familjen skulle bort. MEN icke sa nicke. Familjen låg kvar hela dagen.

Så, i tisdags fick jag ett mail från mamman i familjen som först bad så hemskt mycket om ursäkt för att hon inte hade ringt mig, hennes schema hade varit "crazy". Hon sa också att de gärna pratade med mig över telefon för att vi ska kunna lära känna varandra lite mer och se om vi pasar ihop. Vi kom överens om att de ska ringa på fredag kl 18,30. Och jag är såå nervös.

Behöver pepp! Det ska bli svinkul att prata med dem men samtidigt är jag inte ens säker på att jag vill ha familjen. Det pendlar mellan bra och inte-bra. Samtidigt är det ju därför vi ska prata, för att kunna bilda oss en uppfattning om varandra. Nu har jag skrivit alldeles för mycket, orkar ni läsa allt? Pris till er isf!

Fortsättning följer...

Hej mina bloggläsare!

Mitt namn är Sara Wallin. Just nu går jag sista året på gymnasiet och är mitt uppe i en matchningsprocess med Cultural Care. Planen är att jag ska åka som Au-Pair i höst...

På den här bloggen kommer ni att få följa mitt liv i USA och jag ska göra mitt bästa för att hålla i bloggandet hela året. (Kan behöva lite pepp ibland)
Just nu kommer det kanske bli lite sporadiskt eftersom det inte händer så jättemycket för tillfället men ni få stackare som har hittat hit redan nu får gärna ställa frågor och annat.

Ha Det Bra !