Ikväll har jag lärt mig hur man karvar pumpor. Värdpappan kom hem med tre stora pumpor tidigare så efter middagen åkte duken av köksbordet, ärmar kavlades upp och kameran åkte fram. Alla hjälptes åt att gräva ur kletet ur pumporna och sen fick barnen måla varsit ansikte som pappan sedan skar ut. Efter en stund frågar värdmamman om jag skulle vilja smaka pumpkinpie och jag svarar att ja det skulle va intresant. Då tar hon ut en paj ur kylskåpet som var köpt på Safeway. Jag som trodde att de skulle göra en. Men med tanke på att de totalt tappade hakan när jag gjorde en egen sås till middagen så ska jag nog inte vara alltför förvånad. Den var i alla fall god, smakade ungefär som pepparkaksdeg faktiskt. När alla pumporna var klara tände vi ljus i dem och ställde dem utanför huset. Värdpappan skojade och sa att det var bäst att jag hade tittat noga nu för imorgon skulle han köpa en till mig och jag skulle göra en själv medans alla kollade på. Det var det årliga Au Pair-testet, sångtestet kommer till Lucia. Ohoh!

Pumpkarvning pågår


Vi fyllde två stora bunkar med.....vad-det-nu-heter 


Den första pumpan är klar


Mästerverken är redo att skrämma slag på grannarna


En del av vår Halloween dekoration på framsidan

Den här helgen spenderades i Palo Alto som ligger ca en timme från mig, söder om San Francisco. Där bor nämligen Sabina. Det var jag, Paulina och Donna som våldgästade hennes fantastiska, stora, nybyggda designerhus. Jag säger bara: Wow! Allt var så otroligt rent, snyggt och välplanerat. Sabina har ett eget litet ställe med egen ingång och grejer. Men hon har inte lärt sig/frågat hur man ställer in värmen än så det var svinkallt där nere! Jobba på det Sabina.

Min bil är inne på verkstaden så jag fick åka komunalt för att ta mig dit. Det var inte bara kan jag säga. Min värdamma skjutsade mig till färjan som går ca 15 min härifrån. Den tog mig in till San Francisco och Ferry Buildings nere vid Marinan. Där väntade Donna på mig som kommit med Tunnelbana från Danville där hon bor. Tillsammans tog vi en taxi till Tågstationen där vi skulle ta tåget till Palo Alto. Min färja var inne 19.12 och tåget gick 19.30. Så vi sprang runt som tokar i 5 minuter och försökte få tag på en Taxi. Detta är inte NY med gula bilar överallt kan jag säga! När vi äntligen fick tag på en bad vi chauffören köra fort som fasen men det gick sådär när vi fick rödjus hela tiden. Väl framme på stationen sprang vi in, köpte biljetter i automaten och sprang till tåget som redan stod inne på perongen. Vi hade ca 1½ minut till godo där men vi hann. Tåget åkte igenom Millbrae där Paulina bor så hon hoppade på där och väl framme i Palo Alto kom Sabina och hämtade oss så vi åkte in till Palo Alto Downtown och åt kinamat. Jag lärde mig att äta med pinnar! Efter maten åkte vi hem till en Au Pair som hade fest. Det var bland det lamaste jag vart med om men jag fick iaf se de röda muggarna. De finns på riktigt damer och herrar. Vi stannade inte så länge utan åkte hem till Sabina och pratade oss till sömns.

På lördagen vaknade jag av att någon petar mig hårt i huvudet. Sabina tyckte det var ett vänligt sätt att väcka någon på. Det tyckte inte vi. När alla var klara åkte vi in till stan och åt brunch på något crepe ställe. Fast de hade lite allt möjligt. Bl.a. Svenska pannkakor som några av de andra provade. Servitören tyckte det var jättekul att vi var från Sverige men jag måste säga att pannkakorna var inte Sweedish style i alla fall. Synd. Efter maten åkte vi till ett Outlet som låg ca en timme söder om men det var inget speciellt. När vi gått i nästan alla affärer konstaterade vi att det inte var något att ha men att vi ändå var tvugna att köpa något eftersom vi åkt så långt för att komma dit. Jag hittade en sporttopp på Gap. Trötta åkte vi tillbaka till stan och fick ett bord på Cheesecake Factory där jag åt en gudomlig kötträtt med svamp och vinsås. Sååå gott. När vi var mätta och glada körde vi runt i bilen, dunkade musik och sörjde att vi inte kunde gå ut. Så strax innan 12 var vi hemma hos Sabina igen och somnade en efter en.

Söndagsmorgonens uppvaknande var något behagligare då Sabina satte på Mozarts Bästa på YouTube. Vad säger man? Vi var bjudna på 4-års kalas med Svamp Bob-tema så vi gjorde i ordning oss och gick upp till huset för att hjälpa till med lite förberedelser. Jag fick äran att fixa fruktfatet. Det var väldigt svårt att inte äta jordgubbarna! De hade hyrt in en underhållare som satt i ring med barnen och sjung sånger och spelade gitarr. Jag tror att hon hade roligare än barnen. Själv smet jag därifrån för jag hade en Skypedate med Mamma men det gick inte så bra med det tekniska så vi gör ett nytt försök imorgon. Strax innan 13.00 var det roliga slut och Sabina skjutsade oss till tåget igen. Väl framme i SF var det skyfall så jag och Donna hoppade in i en Taxi igen. Som tur var ligger Ferry Buildings och Tunelbandestationen precis bredvid varandra så vi kunde dela hela vägen. Väl inne på terminalen skulle jag försöka köpa en biljett hem men sådant är ju alltid mycket lättare när min vet vart man ska. Jag har inte åkt därifrån förut så jag var lite lost. Byggnaden är som en stor saluhall och det var fullt med folk där inne eftersom ingen ville vara ute i regnet. När jag irrat runt ett tag frågade jag i en av butikerna och fick reda på att biljettkassorna var på utsidan. Man skulle bara gå igenom byggnaden, ut och sen till piren. Det visste jag väl! Inte för att det gjorde något med tanke på att jag hade nästan två timmar på mig innan färjan skulle gå. Så när jag äntligen fått tag på en biljett satte jag mig inne på ett caffé och drack en mugg varm choklad. Här är det okej att fika ensam. Efter det strosade jag runt i butikerna och köpte med mig lite små kakor och godis från en jättemysig butik till mina värdföräldrar som tack för att de är så snälla. De skrev ju ut tidtabeller, sökte info på nätet och skjutsade mig till och från färjan. Jag hittade en jättemysig bokhandel också men jag har ju fått en hel stor papperspåse med böcker av min värdmamma för att hon visste att jag tycker om att läsa och så lämnade Amanda kvar massor med bra böcker till mig så jag har lite att göra innan jag ska köpa nya. Tillslut var det dags att gå till färjan som hade jättesköna säten. Så där satt jag och guppade förbi Golden Gate över till andra sidan där min värmamma stod och väntade med bilen. När vi kom hem så hade värdpappan lagad en jättegod gryta så vi hade en mysig familjemiddag med pumpor och tända ljus.

Nu ska jag läsa lite och sen är det dags att sova. Imorgon börjar en ny arbestvecka och jag behöver köpa en regnkappa.
Puss och Kram   ♥

Gud va kul att så många följer min blogg.
Tack så mycket för era kommentarer. Det är löjligt kul att läsa det ni skriver!

♥ 

Värmen är tillbaka och solen stoltserar rund och gul på en klarblå himmel. Men det ryktas om att vintern väntar runt hörnet. Imorgon ska det tydligen börja regna igen och jag har rustat upp med höstkläder. Grannarna har börjat pynta för Halloween, ordet "Lagom" härskar inte här! Jag har min egna lilla installation i mitt rum. Vad tycks?

 
I måndags kompenserade jag för bristen på köttbullar inne på IKEA och lagde hemmagjorda köttbullar med potatis, lingonsyllt och sås till oss. De tyckte det var jättekul att äta potatisen som de själva grävt upp. Jag gav min till hunden när ingen såg.

Det jag ska berätta nu kommer nog chockera många. Speciellt mamma! Igår ringde min väckarklocka 05.30 och tvingade mig att gå upp. 20 minuter senare befann jag och min värdammma oss på gymmet för ett spinningpass på en timma! Jag tänkte att jag skulle vakna till någon gång under själva passet men det hände aldrig. Istället gäspade jag mig igenom det hela men jag är glad att jag gjorde det! När de andra kom ner till frukosten hade jag redan varit vaken i mer än 2 timmar och det känndes lite underligt. Värdammman hemma hela dagen och jobbade så jag fick lite hjälp med barnen också. Den minsta tyckte det var spännande och den mellersta blev överlycklig över att mamma kom och tittade på hennes gymnastik. Maten den dagen blev däremot inte lika lyckad. Mitt äldsta värdbarn frågade min värdpappa när vi satt i bilen på väg till hans fotbollsmatch om han kunde få något att äta. "Why?" fågade pappan, "Didn't Sara cook dinner? I bet you ate lots of it like you allways do" (Barnen i det här huset äter allt och mycket). Det rara barnet svarar då: "Yes, but it was horrible!". Jag hade gjort lassagne och tyckte faktiskt själv att det var ganska gott. På kvällen körde jag till ett shoppingcenter några minuter härifrån och träffade Louise. Vi satt och pratade inne på Applebee's och hade det trevligt. Kvällen avslutades inne på Forever 21. Precis när jag klev ur bilen när jag var framme så blev jag jätteyr. Det gick över lite under kvällen men när jag kom hem igen blev det bara värre. Höll på att ramla baklänges när jag skulle gå uppför trappan men fick tag i räcket i sista stund. Så jag stupade rakt i sängen kl 21.00 och låg och tittade på hur hela mitt rum snurrade runt. Det var rättså obehagligt och efter en stund mådde jag illa som bara sjutton men jag lyckades somna, men vaknade av att någon knackade på dörren.

Då var klockan 7.49 och jag skulle ha börjat jobba för 4 minuter sedan. Hoppar upp ur sängen och roppar: "I'm sooo sorry! I'll be out in a minute". Min värdmma sticker då in huvudet och säger: "Det är okej, vi försov oss allihop". 2 minuter senare var jag nere i köket och där stod jag ensam och gjorde iorning lunchboxar medan jag lyssnade på fötter som sprang runt uppe på övervåningen. Ingen har nog förstått vad som hände igentligen för barnen brukar alltid vakna, innan klockan ringer, och väcka alla men de sov. Värdföräldrarnas klocka ringde alldeles för tidigt så de stängde av den och somnade om. Jag hade sovit i 11 timmar men vaknade inte och min klocka var intställd på 7.15 som den alltid är men hade inte gett ifrån sig ett ljud. Hur som helst är jag glad över att jag jag försov mig samma dag som resten av familjen gjorde det. Hur pinsamt hade det inte varit om värdmamman knackat på dörren och alla stod nere i köket och väntade på mig? (Här vill jag tillägga att jag aldrig försover mig annars!)

Idag ska jag göra lax, potatis och sås och ikväll ska jag ställa två klockor. Hoppas att allt lyckas bättre denna gång...

Här kommer lite bilder från mina helgsutflykter:



Jag och Donna på en av shoppinggatorna i San Francisco.


En av de stora galleriorna som där vi spenderade både tid och pengar.
Jag står på tredje våningen så det var rättså högt där inne.


Jag och Donna inne på Victoria's Secret.
Jag kommer inte ihåg om jag berättade om bodysprayen som jag köpte. De luktar i alla fall underbart!


Donna och Paulina inne på restaurangen där vi åt på kvällen. Ja, vi hade roligt.


Jag och Sabina är snyggare än någonsin.


När man är turist så är det nästan okej att be servitören ta en bild. Så här är vi, alla utom Louise.


Fyra glada tjejer ute i San Francisco natten. Och visst älskar vi denna stad!


I den här staden ser man regnbågsfärger överallt eftersom det bor så mycket homosexuella här.
Visst blir man glad av det?


Så här ser det ut när man är bra på att ta kort.
Det är i alla fall bilar, lampor och två höghus.


Det regnade för första gången på flera månader här i går och därför ser det ut precis som hemma:
blå/gula färger, grå himmel och....palmer.


Tre glada tjejer som är supertaggade på köttbullar och mos.


Vi Svenksor kände att vi var tvungna att sätta trenden.
Snart kommer ni se på nyheterna hur Amerikaner från Kalifornien
skjutsar runt på varandra i kundvagnar inne på IKEA, var så säkra!

Mitt sociala liv här i staterna har varit i princip obefintligt de här veckorna och jag har lagt mig pinsamt tidigt varje kväll i brist på annat att göra. Varje eftermiddag har min värdmamma hoppfullt frågat vad jag ska hitta på denna kväll och mina svar har varit lika pinsamt enformiga då jag gång på gång sagt att jag inte riktigt vet men att jag förmodligen ska kolla på play-TV på datorn inne på mitt rum. Men denna helg har det minsann varit tal om andra bullar:

På lördagen ringde min klocka 8.30 och jag insåg bittert att det var dags att gå upp. Ställde mig i duschen och försökte komma på vad jag hette och var jag var. Efter det slog jag på datorn för en inplanerad skypedate med familjen och Mormor & Morfar. Det var mysigt att prata med dem sådär på morgonkvisten. När vi lade på närmare en timma senare började jag göra mig i ordning för en heldag inne i San Francisco med de fyra andra Svenska tjejerna från NY. Strax innan elva satte jag mig i min lilla Bubbla och körde mot Golden Gate och Den Stora Staden. Här vill jag sända ett extra stort tack till min kära pappa som envist tvingade mig att träna Start I Backe när vi övningskörde. Det har jag stor nytta av här! Och tack vare min bästa vän GPS'en hittade jag parkeringshuset på direkten och gick mot Union Square där jag skulle träffa Paulina. Vi strosade inne på Victoria's Secret en stund innan Donna ringde och sa att hon var inne i stan och då gick vi för att möta upp henne och åt lunch. Det blev Mexikanskt inne på en jättestor galleria som faktiskt heter Nordstrom. Klingar det inte lite Svenskt? Lagom tills vi ätit upp var Louise inne så vi mötte upp henne och hennes kompis som tog oss till ett Starbucks några kvarter längre ner i SF. Där fick alla varsin kaffe utom jag som nöjde mig fint med en "Strawberries and Creme". Där satt vi och hade det trevlig en stund innan Louise och hennes vän var tvugna att åke hem och jobba. När vi sagt hej Då gick vi tillbaka in till shoppingen och spenderade alldeles för många dollar i några timmar innan Sabina hade slutat jobba och tagit sig in till stan. Bl.a. så provade Donna löshår och blev kär i sin egen spegelbild och vi fick alla våra tänder utvärderade och kom fram till att vi behövde tandblekning. När alla var samlade intog vi Forever 21 på ett x-antal våningar och spenderade lite till. När vi kände oss klara med det var vi hungriga och gick vi mot restaurangen som vi redan när vi möttes upp 6 timmar tidigare hade bestämt oss för. Cheeskake Factory's sky terrace restaurant. En väldigt populär kedja i USA (för er som inte hör några ringande klockor) som just i San Francisco ligger på taget av Macy's 8-vånings varuhus. Vi vandrar kaxigt in och ber om ett bord för 4 personer och hovmästaren ler vänligt mot oss och säger att det kan vi få om ca 1½-2 timmar. What? Vi hade gått runt inne i SF hela dagen men ingen hade tänkt på att man kanske skulle boka bord om man skulle äta på en av USA's mest kända restauranger. Smarta flickor! Så där stod vi, hungriga och hade ingen aning om vart de bra restaurangerna låg i denna stora och okända stad. Så vi gick runt i de närmsta kvarteren och konstaterade att antingen var det för skabbigt eller så var det för dyrt. Tillslut hittade vi något som vi tyckte såg bra ut. Ett mysigt ställe, typiskt amerikanskt med bås, heltäckningsmatta och väldigt trevliga servitörer. Det var ett lyckat val för maten var supergod. Där satt vi i flera timmar och hade hur trevligt som helst. När klockan började närma sig nio började jag bli otroligt nervös över min bli och det faktum att garaget den stod i kanske stängde under natten. Det skulle inte vara bra på något sätt och vis om den blev inlåst där med mig på utsidan. Så där satt jag och kände mig lite smått distraherad av mitt bilproblem ända tills vi kom på att Sabina hade internet på sin mobil så att vi kunde kolla upp det. Bättre sent än aldrig? Det visade sig att de stängde 24.00 så 23.30 gick fyra glada Svenskor från restaurangen, genom San Fransosconatten mot Bubblan. Vi bestämde att de skulle följa mig till bilen och jag skulle sedan skjutsa dem till tågstationen en bit bort. Bra deal tyckte alla! Så där åkte vi i innerstan mitt i natten med musiken dunkandes ur högtalarna. Folk dansade när vi åkte förbi och vi vinkade glatt. När jag hade släppt av dem körde jag hemmåt utan att sänka volymen. Precis när jag körde på Golden Gate började en Lady Gaga låt och jag sjöng högt till musiken när jag lämnade skyskraporna bakom mig.

På söndagen ringde klockan än en gång 8.30 och lika bistert insåg jag att det var hög tid att gå upp. Även denna dag var fullbokad med massa roligheter så jag gick upp och gjorde i ordning mig. Dagens nr 1 var Au Pairmöte på ett Pumpkin Patch. Halloween är som ni alla vet vääääldigt stort i USA och precis överallt finns det stora fält dit familjerna åker för att välja ut pumpor att dekorera husen med. Månadens möte skulle hållas på just ett sådant ställe och även värdfamiljerna var inbjudna så jag, värdmamman och barnen satte oss i bilen strax efter kl 10 och körde till mötet. Innan jag går in på vad som hände där måste jag berätta en sak. Idag regnade det, det var första gången sen i maj och det var kallt. Säkert runt 15° så jag hade min skinnjacka och boots på mig! Jag som gick runt och svettades i klänning för 2 dagar sedan då det var över 35°. Är det inte rättså otroligt? Trots regent var det verkligen kul på mötet. Det var inte så att vi satt runt ett bord och pratade utan jag fick skriva mitt namn på en närvarolista och sen var det klart, så det var inte så blodigt. Stället vi var på var tydligen mycket bättre än de allra flesta Pumpkin Patches för de hade massa andra aktiviteter där också. Det fanns bl.a. en stor labyrint gjord av höbalar, man kunde mjölka kossor, kolla på massa söta djur (minigrisarna var underbara!), plocka sin egen potatis och åka traktorsläp. Allt detta testade jag och min värdfamilj på och jag tror att alla hade lika roligt. När vi kände oss klara gick vi till det stora fältet med pumpor och valde ut var sin pumpa. Så nu ska jag få lära mig hur man karvar pumpor minsann. När vi kom hem åkte jag till Svenska Ambassaden, IKEA, för ännu några fler trevliga timmar med mina Svenska Au Pairvänner. Det tog mig ca 25 minuter att åka dit och det var superlätt att hitta. Dock tabbade jag lite då jag skulle parkera för när jag kom in på området tyckte jag att parkeringarna var för långt borta, det fanns i och för sig ett parkeringshus men jag tycker de är läskiga, så jag ville åka runt och parkera på andra sidan. Men det gick inte utan de platserna var till för de som skulle lasta in varor i sina bilar och när man hade kört runt leddes man ut på stora vägen igen. Det gick alltså inte att cirkulera runt varuhuset inne på området. Till saken hör att det i de allra flesta korsningar är förbjudet att göra U-svängar så jag fick åka in i staden och krångla runt lite innan jag kom tillbaka till IKEA och kunde göra ett nytt försök. Denna gången vågade jag mig in i parkeringshuset och det var ett smart drag. Där väntade jag på mina vänner som hade kört ca 1½ timma från sina hem. Och jag som trodde att IKEA låg ungefär mitt emellan oss. Det höll inte de andra med om! Det första vi gjorde var att äta mat. Alla beställde köttbullar och mos utom jag som satte i mig jättegoda revbensspjäll med pommes. Donna var väldigt brsviken på mig men jag kan helt enkelt inte äta sånna köttbullar. Efter vår middag började vi strosa runt inne bland alla Svenska saker. Det kändes verkligen som hemma. Mitt mål var att hitta lite inredning till mitt rum så vagnen fylldes snabbt. Donna tog dock upp den största delen av den. Som jag har sagt innan så är Amerikaner väldigt öppna och trevliga människor så nästan alla tittade på oss och skrattade och endel kom till och med fram och pratade med oss om det faktum att jag skjutsade runt på Donna i en kundvagn. En man lade den bästa kommentaren på länge: "Oh, where did you find that? I've been looking for it all over the store!" Han syftade alltså på Donna som höll på att svara: "No, it was me that found her", hon syftade alltså på mig, men hejdade sig i sista stund då hon kom på att det skulle låta som om vi var ett par! Jag hittade i alla fall en lampa och lite dekoration till rummet och massa Marabou choklad. Jag var lyckan själv när jag gick därifrån. Min värdmamma tyckte att det var bäst att jag tog Highlandern (en av de stora bilarna) om jag skulle shoppa loss på IKEA så det var inga problem med att få plats med grejerna. För mig gick det väldigt snabbt att komma hem men det var värre för vissa andra. När jag hade varit hemma i ca 2 timmar loggar Donna in på Skype och säger: "NU KOM JAG HEM". Det hade alltså tagit dem ca 2½ timma att komma till Donnas hus och hon bor närmast IKEA! Ytterligare en timma senare ringer Sabina och Paulina och säger att de är framme vid Paulinas hus och nu skulle Sabina köra vidare ensam den 30 min långa sträckan till sitt hus. Från IKEA till Sabina är en resväg som borde ta 1½ timma och jag tycker det är värt att nämnas att de faktiskt körde med GPS. Herregud!

Nu ska jag sova för en ny arbetsvecka börjar om några timmar. Jag lovar att lägga upp bilder från helgen imorgon i ett separat inlägg så ni får se vad jag har svamlat om här.
Ha det bra alla mina kära!  ♥

Idag har det varit riktigt varmt. Definitivt över 35 grader men jag vet inte exakt hur mycket. Inte för att jag har utnyttjat solens strålar till att steka på stranden. Nej, jag har gömt mig i skuggan. Som vanligt. Men tro inte att jag inte älskar värmen, för det gör jag! Jag är bara inte den soldyrkande typen.

Hur som helst börjar jag komma in i rutinerna nu. Det gick superbra att skutsa barnen till skolan idag och när det var gjort åkte jag direkt till ett shoppingcenter i Corte Madera, en stad ca 15 min härifrån, där jag skulle träffa Louise, en jättehärlig tjej som jag träffade i NY. Tack vare min GPS hittade jag vår mötesplats utan problem och det första vi gjorde var att äta brunch. Starbucks var givet, även om det inte blev något kaffe för min del, men körsbärsyoghurt med chrunch och en kyckling panini i skuggan av några palmer satt fint. Efter det strosade vi lite inne på Gap och Macy's innan jag blev otroligt sugen på glass. Men, i det här landet äter man tydligen inte glass på samma sätt som i kära Sverige så ingen klass fanns att få. Istället tog vi in på Cheesecake Factory och köpte oss en cheesecake. Bitarna var enorma så vi bestämde oss för att dela på en och trots det så åt vi inte upp hela. Ärligt talat så var det inte så jättegott men man får helt enkelt ta seden dit man kommer.

Tiden gick fort, som vanligt när man har roligt, och jag var tvungen att åka tillbaka för att hämta upp barnen från skolan. När vi kom hem gjorde jag en snabb lunch á la Americano som bestod av tonfiskmacka med majonäs och en bar. Jag var som tur var fortfarande mätt så det blev inget för min del. Nar alla var mätta och belåtna fick jag mig en ny erfarenhet då jag arrangerade min första playdate. Dubbelt upp! Så killen hoppade över till grannhuset medan jag körde den äldsta tjejen till en kompis i området. När jag och min minsta kom hem spelade vi lite spel och hade det mysigt innan jag började med middagen. När den var klar hämtade jag upp barnen och vi satte oss ner och åt så fort vi kom hem. Precis när alla var klara kom pappan hem och min dag var över.

Nu ikväll har jag haft mitt Orientation meeting med familjen och LCC'n. Det är ett möte man ska ha någon gång under de två första veckorna tillsammans med Värdfamiljen och kontaktpersonen från CC där man går igen hur allt funkar, hur AuPairen och Värdfamiljen funkar tillsammans, vilka regler som gäller, vad jag ska tänka på sär jag ska plugga osv. Min LCC verkar jättebra och hon var supertrevlig så det var bra. Nu är klockan kvart i nio och jag är trött. Jag funderar på att lägga mig men ska jag verkligen slösa tid på att sova när jag är i Californien, USA? Nja, jag tror att jag ska kolla på ett till avsnitt av "Design: Simon och Thomas" på tv3 Play...
Ja, så får det bli.

Idag var min första riktiga jobbdag. Amanda har lämnat familjen och jag är officiellt "den nya Au Pairen". Kl. 7.40 infann jag mig nere i köket och började med barnens lunchboxar. Jag tror att jag packade ner rätt saker för ingen klagade när jag hämtade upp dem. Jag började alltså med att packa in alla barnen i bilen och köra de två äldsta barnen till deras skola. Efter det körde jag och lilla tjejen vidare mot hennes skola som ligger en bit härifrån. Hon grät i princip hela vägen dit för att hon ville vara hemma med mamma men slutade när vi kom fram. Då ville hon plötsligt att jag skulle stanna med henne i skolan. Men hon har världens goaste fröken som tog hand om allt så hon slutade gråta så fort jag hade åkt.

När jag väl var barnlös åkte jag raka vägen hem och städade hela huset. Det ingår egentligen inte i mina arbetsuppgifter men huset var ett bombnedslag efter helgens alla kalas och jag orkade verkligen inte se det längre. Efter det tvättade jag två lass med tvätt och vek ihop dem. Det går väldigt fort när man har torktumlare. När jag var klar med det hade jag en stund för mig själv innan det var dags att hämta lilla tjejen från pre-school igen. Jag har nämligen 4 timmar ledigt mitt på dagen tre dagar i veckan då hon är i skolan. När jag kom fram till skolan missade jag infarten, trots att jag hade GPS, så jag körde rakt förbi den! I det här landet är det väldigt mycket enkelriktade gator och det är ofta förbjudet att göra U-svängar så jag fick snurra runt ett tag innan jag kom tillbaka till skolan. När jag kom in på gården kom hon springande emot mig och gav mig världens mysigaste kram. Morgonens humör var som bortblåst. På vägen hem stannade vi till på SafeWay och handlade mat för middagen. När vi kom hem hade vi en mysstund framför tvn och sen var det dags att hämta upp storasyster. Storebror hade Artclass idag så han skulle hämtas en timma senare så alla tjejerna åkte till en park i närheten och roade oss en stund. Jag satt mest i skuggan och pustade. Det var runt 30° idag! När vi hämtat upp killen åkte vi hem och lagade mat. Barnen var väldigt hjälpsamma och precis när vi ätit upp var kl 17.00 och pappan kom hem. Därmed var min första dag var över. Allt gick förvånansvärt bra måste jag säga. Min värdmamma var nog lite orolig för hon ringde mig 3 gånger under dagen för att se så att jag var okej.

Nu sitter jag på mitt rum och lyssnar på Charlie och Lola (ett barnprogram) som går på TV'n där nere samtidigt som jag funderar på hur jag ska inreda mitt rum. Jag möblerade om igår så nu behövs det lite fina tyger, tavlor och kanske en fåtölj. Jag ska vara ärlig, jag har varit inne på IKEA's hemsida och kollat. Det ligger faktiskt rättså nära så det kanske blir ett besök där i veckan.
Jag saknar mina tapeter!

Idag var det lördag. För äldsta tjejen betydde det födelsedag. För mig betydde det ledigt. Dock hade jag bett värdföräldrarna att väcka mig när de skulle sjunga för mitt värdbarn så kl 8 kommer killen in och ropar "Wake up sleepy head". Det var bara att gå up och försöka se hyfsat pigg ut, sjunga för födelsedagsbarnet, titta på när hon åt frukost på sängen och sen glatt delta i presentöppningen. Behöver jag säga att jag gick och la mig igen när det roliga var över?

När jag vaknade för andra gånger ett par/tre timmar efter det var det tomt, och därmed tyst, i huset. Hela familjen var iväg och handlade saker för kalaset. Så jag passade på att ha en skön spastund för mig själv. Det var välbehövligt lite här och där. En och en halv timma senare var jag som ny och in genom ytterdörren rusar tre glada barn. Bilen var fullastad med mat och annat skoj så jag hjälpte till att bära in allt i huset. Sen började det roliga.

Jag bestämde nämligen med en av tjejerna från NY att vi skulle ses inne i San Francisco och roa oss denna underbart soliga (som om det skulle vara något ovanligt) lördag. Värdföräldrarna hjälpte mig att kolla upp tider för färjan och ställa in GPS'en. Det var en årlig flygshow inne i stan idag där stridsflygplan flyger över viken och staden och gör massa konster. Olika band uppträdde lite här och där och så tror jag att det var en parad också. Pga det rådde de mig att inte köra in till SF utan köra till färjan i Tiburon, som ligger ca 20 min härifrån, och sedan ta färjan in till stan, som också tar ca 20 min. Det rådet är jag tacksam för. Så i god tid satte jag mig i min lilla bubbla och körde. Jag hade ingen aning om vart jag skulle och trots att jag hade GPS körde jag totalfel en gång, men fram kom jag tillslut. När jag skulle parkera körde jag in på parkeringsplatsen i motsat riktning och missade därför stället där man skulle betala. När jag parkerat gick jag därför runt och letade efter någon/något som kunde ta emot mina pengar. Det tog inte lång tid innan en dam kommer emot mig och frågar om det var jag som just parkerade samtidigt som hon pekar på min bil. Ja, sa jag och berättade att jag letade efter någonstans att betala. "Yeah, I'm it" sa hon och skrattade. Hon hade alltså sett mig åka in på fel ställe, parkera min bil och vilsen gått runt på parkeringsplatsen. Ops!

Nästa problem var att hitta färjan men med lite kvinnlig intuition så gick det bra. På väg in till SF kunde jag se showen som pågick rakt ovanför huvudet på mig. Wow. De flög jättelågt och snurrade runt och höll på. Färjan släppte av mig på Pier 41 och Sabina skulle komma in med tåget på stationen. Här kommer den pinsamma biten. Det oss nästan 1½ timma att hitta varandra! Jag visste inte vart jag var, hon viste inte vart hon var och de var hur mycket folk som helst. Lyckat. När vi irrat runt i ungefär en timma så bestämmer hon sig för att ta en taxi till det stället jag sa att jag befann mig på. Så jag sätter mig och håller utkik efter taxibilar. Inte en ända kommer förbi. Just när jag börjar tappa hoppet på att vi någonsin skulle hitta varandra ser jag en slimegrön "taxicykel" komma emot mig och i den sitter Sabina. Det var bland det mest komiska jag har sett och det var längesedan jag skrattade så mycket. När vi väl funnit varandra insåg vi att vi hade för lite tid till att gå till San Francisco Downtown så vi stannade nere på Pier 39. Strosade runt där, tittade på massa sjömän i uniform och åt en hamburgare. Det var riktigt trevligt även om det blev lite kortare än vi räknat med.

Hemrsean gick förvånansvärt bra och när jag kom hem var bara värdpappans bror med familj här. De ska sova över inatt så jag hälsade och pratade lite med dem en stund innan jag smet upp på mitt rum. Nu ska jag läsa en bok och sen somna sött till ljudet av musik. Häromdagen kom jag nämligen på att jag inte har lyssnat på musik sen jag satt på flyget till NY. Det är inte likt mig! Men jag har väl haft huvudet fullt med massa annat under dessa veckor så det har helt enkelt inte funnits plats för mer. Men nu är jag mitt vanliga jag igen.

Så, God Morgon Sverige  -  God Natt USA 

Det är redan torsdag och jag har haft fyra utmattande jobbdagar. Köra barnen till skolan och gymnastiken, luncha i solen på fina restauranger, shoppa, leka i parken, strosa i San Francisco. Ja ni hör, det är synd om mig!

Amanda har varit med hela veckan och imorgon är det hennes sista dag i den här familjen. Hon har varit den bästa läraren och nu börjar jag så smått koppla allt: hur man kör till skolorna och gymnastiken, vilken exit jag ska av på motorvägen, vart saker och ting finns i huset och vad som ska ner i barnens lunchboxar. På måndag är det dax för mig att göra allt detta själv och, framför allt, lära av mina misstag.

Mina värdbarn är så söta och den minsta säger så hundraprocentigt klockrena saker hela tiden. Många goda skratt där. Jag har också träffat lite andra Au Pairer som Amanda känner och som bor i området. Skönt att inte vara helt ensam här. Vädret har varit super hela veckan och det kommer nog fortsätta vara det ett tag till. Inte dåligt.

Idag var den stora dagen kommen och det var dags för mig att göra premiär inne i själva San Francisco. Solen sken från en klarblå himmel och det var ovanligt varmt ute. Efter att vi lämnat av de två äldsta barnen i skolan åkte jag, Amanda och minstingen in till storstan. 20 minuter på motorvägen, över Golden Gatebron och sen var vi framme. Det var så härfigt att åka över bron. Det var helt klart så denna gången såg jag ju vad som hände och; wow! Från bron kunde vi se hela Alcatraz som låg där ute som en fristad mitt ute i vattnet. Dit måste jag åka. Det var också fullt med segelbåtar och de såg så små ut från den stora bron. Det första vi gjorde var att köra upp och sedan ner för den berömda Lombard Street. Det är inget man ger sig på med en manuellt växlad bil vill jag lova. Jag satt och tryckte emot med fötterna (jag körde inte) hela tiden för det kändes nästan som att bilen skulle tippa eller glida ner. Det är inga normala backar i den staden, nej, vi pratar väggar där bilarna åker upp och ner. Vi åkte också i ett område som kallas Marinan med superfina hus precis vid vattnet. Där skulle det inte göra ont att bo. Eller jo, kanske i plånboken. Vi parkerade i ett parkeringshus (på 7:e våningen vilket inte var den översta) och sen var det en kort promenad till Union Square och alla butiker. Ett Macy's på 8 våningar, H&M's ena huvudbutik och ett 5 våningar Forever 21. Himmelriket. Amanda visade mig en stor galleria där jag fyndade riktigt fina solglasögon vilket var betydligt nödvändigare än ännu en top från Forever 21. I'm in California! Sedan lunchade vi på en Italiensk restaurang och sen var det dags att åka hem. Men vi hann med lite fotografering á la Kinesisk turist på Union Square innan det. Njut av bilderna gott folk!

En av väg(g)arna. Kan någon byggga en hiss!?


På väg ner på Lombard Street. Kringelikrok med väldigt fina rabatter på sidorna.


Snart nere. Minstingen tyckte att vi åkte en
berg och dalbana så hon sträckte upp händerna i luften och tjöt hela vägen ner.


Nu går det utför. Kan ni se vad som ligger där ute i vattnet?
(Facit: Alcatraz)


En skylt med gatunamnet.


Här har alla märken en egen butik, till och med glassmärken.
Jag tror jag vet någon som inte skulle tacka nej till detta. Pappa?


En Cable Car vid ändstationen. Det kändes lite som att gå runt i SF på 40-talet.


En till. Visst är de fina?


Statyn som står på Union Square.


Ett av de jättestora Macy's varuhusen.


Union Square med ett gigantiskt hotell i bakgrunden.


Amanda på Union Square vid de fina lila blommorna.


Golden Gatebron från SF sidan. De vita prickarna i vattnet är båtar. Förstår ni hur stor bron är då?


Ståtliga röda pelare och alla 6 filer.
 

Jag är så kreativ i mitt fotande.


Över på andra sidan. Kullarna och en klarblå himmel. This is California!


En del av San Francisco från andra sidan bron. Jag ska nog kunna trivas här... 

På flygplatsen mötte värdmamman mig i ankomsthallen. Vi kramades, hämtade min väska och och gick till bilen. En stor bil. Sedan körde vi genom  San Francisconatten mot Novato och allt var jättefint. Mycket renare och mer organiserat än i NY. Bilarna på vägarna var som vanligt uppumpade och motorvägarna hade mellan 4-6 filer. Hon pekade ut lite saker på vägen och tillslut var vi framme vid Golden Gate. Tyvärr var det väldigt dimmigt så man såg runt 2 meter upp i luften och inget alls ut på sidorna. Men det var ju inte sista gången jag åkte där! Området där jag bor är så typiskt Amerikanskt med stora portaler över vägarna där man kör in. Gatan ser ut som den i Desperate Housewives och huset är super fint. Precis som jag vill ha det med öppna ytor och högt i tak. Värdpappan väntade på oss när vi kom fram och barnen låg och sov. Föräldrarna är super trevliga och jättesköna. Senare på kvällen kom den andra Au Pairen hem som varit hos en kompis. Det var kul att träffa henne efter att bara pratat på skype. Också hon är supertrevlig. Uppe på mitt rum fanns massa fina teckningar och brev som barnen gjort med hälsningar till mig. Blir man glad då eller?! 

På morgonen vaknar jag av världens stim på nedervåningen. Barnen hade vaknat. Jag och Amanda (den andra Au Pairen) gick ner och sade god morgon. De var blyga i ca 30 sekunder sen hoppade de upp och ner och visade mig runt i huset och berättade massa saker. Såååå Sööööta. Mitt hjärta smälter! Alla verkade bli jätteglada över presenterna så de var verkligen lyckade. På förmiddagen åkte jag och Amanda till ett shoppingcenter i närheten och lunchade med några kompisar till henne. Efter det åkte vi och kollade på killens fotbollsmatch. Så Amerikanskt med föräldrar som peppar sina barn samtidigt som de socialiserar med varandra. När matchen var slut åkte vi till ett annat shoppingcenter och handlade lite. Sorgligt nog gick jag lös inne på H&M det första jag gjorde men två plagg blev också inhandlade på Forever 21. Sedan åkte jag och Amanda och handlade mat på Safeway och sen åkte vi hem och åt tacos. Nice. Det blev en rättså tidig kväll för jag var trött efter alla nya intryck. Jag älskar min säng, by the way!

På söndagen åt jag frukost med barnen och sen åkte jag och värdmamman till ännu ett shopingcenter och köpte kuddar till den nya soffan. (Ja jag vet, det finns sjukt många shoppingcenter precis överallt här. Jag klagar inte!) Jag fick köra en av de stora bilarna, automat, dit och hem för att öva lite. Det gick faktiskt väldigt bra om jag får säga det själv. Första gången med automat och första gången i USA, och vi kom hem helskinnade. Yay! Väl hemma åt vi lunch och efter det åkte vi till ett annat shoppingcenter och köpte saker till en av tjejernas kalas som ska vara nästa helg. Det är All In som gäller här alltså! De har hyrt parken, ska slå upp ett hopptorn och det kommer 16 barn! Det kommer bli fullt upp men då får jag chans att träffa barnens kompisar och föräldrarna. Ska bli kul! Under natten hade rutan på en av bilarna gått sönder. Det var världens kallabalik här på morgonen men vi tror inte att det är en person som har gjort det för värdesakerna som var i bilen låg kvar. Mysko, detta är inte ett område där sådant händer. På kvällen lagade jag mat till familjen. (Snabba biffar och klyftpotatis, mamma det var mycket populärt!)

Det har alltså varit fullt upp i helgen men jag trivs som fisken i vattnet. Jag har kommit till den underbaraste familjen i den underbaraste staden. Ni får börja boka era biljetter hit allihopa, jag väntar.
Take Care

Trött, svettig och snurrig efter 10 timmar på ett flyg men fasen va glad jag var!



Fotade som en galning på väg till skolan. Här är en Amerikansk vägskylt.
(Som om ni inte kan se det själva)



En liten bit av Sverige i USA



Jag har inte varit där ännu men jag har hört att det ska vara bra. Lääängtar.



Massvis med gula skolbussar körde omkring på gatorna, här har de släktträff.



Äntligen framme vid skolan. Låg ca en timmes bilresa från flygplatsen.



Det var väldigt fint utanpå men lite värre innomhus, minst sagt.



Nästan alla Svenskar och några Fransmän framför The Mansion.



Inne i klassrummet. Det ser ut som ett dagis men läraren var så gullig så det gjorde inget.



Solen tittade fram och vi passade på att sitta på trappan under en av rasterna.
(Donna, Jag och Paulina)



Sånna här finns överallt, lite söta är de allt.



Jag och Louise på campus.



Svenskarna framförde Små Grodorna på Sing A Longen. Gulligt.



En mycket underhållande polis. Om jag kör för fort så vill jag bli stoppad av honom!



Lyx i New York. Bilarna med privatchaufförer stod uppradade utanför.
Och självklart tittar några gula taxibilar fram.



Åkte båt förbi Frihetsgudinnan så vi fick se henne på nära håll.
Hon är inte alls så stor som man tror men det var minst sagt häftigt att se henne på riktigt.



Utsikt från Top of the Rocks, NY's näst högsta byggnad.
Det var väldigt dimmigt så man såg inte så långt men det gröna där är i alla fall Central Park.



Gnuggar nosen på The Wall Street Bull.
Han skulle tydligen ge tur och det var ett måste för alla Au Pairerna.



Gänget på Times Square. Inte så stort som man tror men otroligt häftigt.



Åh va fint. Jag är i NY och jag är glad.



New York Police Department. Respektingivande.



Alla glada på Hard Rock Café. De vet hur man gör hamburgare i det här landet.



Empire State Building. Det går inte att förstå hur högt det var. Toppen var ovanför molnen!



Det var min guidade tur genom New York.
Hoppas att ni lärde er mycket och vill komma tillbaka till denna underbara stad.
♥

Förlåt alla där hemma för min skammligt dåliga uppdatering. Det har varit så mycket på gång den här veckan och varje kväll har jag varit tröttare än Trötter. Men jag har haft kul och jag mår bra så ingen behöver oroa sig för mig. Här kommer i alla fall lite uppdatering om hur det var på skolan och i The Big Apple.

På onsdagen hade vi lektioner hela dagen och det fortsatte på samma sätt som på tisdagen. Allt började kännas väldigt långdraget och jag ville bara åka till familjen. Men på kvällen blev det betydligt mycket roligare för då kom en polis och föreläste för oss om säkerhet. Det var länge sen jag skrattade så mycket. Han gjorde allting rätt och var bara så störtskön. Däckade runt 23.00 och på torsdagen var det dags för The Real Deal. New York City!! Vi hade Communication Workshop på förmiddagen och en lektion (säg något jag inte redan vet!) men runt 12.00 satte vi oss på bussarna som tog oss in till NY. Tog ca en och en halv timme och vi Svenskar hade det bra där bak i bussen. Det första vi ser när vi närmar oss City är en gigantisk kyrkogård med tusentals gravar. Den var så himla stor och går inte att gämföra med något. När vi skulle in i City så åkte vi under en tunnel som gick under en rättså viktig del av staden, vet inte vad men det var så de sa, och vi fick absolut inte ta kort för då skulle polisen tro att vi var terrorister som planerade ett attentat och stanna oss. Spänn av! Väl inne i stan klev vå guide på som höll låda i fyra timmar medans bussen körde runt och stannade på speciella platser så att vi kunde titta närmare på dem. Vår guide var jättebra och sa bara intressanta saker så resan var sjukt värd! Vi fick gå av vid Eleen's special cheesecake och äta cheesekake. Jag tycker inte ens om det men jag åt en hel bit, förutom kanten! Sen körde vi till Ground Zero vilket är stället där Tvillingtornen stod. De håller på att bygga upp allt som blev förstört men sparar plasen där tornen var för att göra en minnesplats. Blir nog jättefint när det är klart men nu var det bara massa grävmaskiner. Det var hur som helst en häftig känsla att stå där, 9 år senare, på exakt den platsen! Vi fick också gå av vid den berömda Wall Street Bull som ska ge tur om man gnuggar näsan eller rumpan. Det var en stor tjur i metall som stod mittemellan två gator. Underligt. Till sist åkte vi båt ut till Staten Island med en färja som gick precis vid Frihetsgudinnan. Hon var mindre än jag trodde men, återigen, coolt att se det på riktigt! Efter turen åkte vi upp på Top Of The Rocks, vilket är NY's nästa högsta byggnad, och kollade på utsikten. Jag fick lock för öronen när vi åkte med hissen för den åkte så himla fort och taket var gjort av glas så man såg hur allt svischade förbi. Det var rättså dimmigt den dagen men man kunde ändå se långt och vi såg hela Central Park. Det är så stort överallt! När vi väl var nere hade vi våra 2½ timmars fri tid. Det första vi gjorde var att äta på Hard Rock Café. Det var gott. Väldigt gott. Efter det roade vi oss på Times Square, overkligt, och sen strosade vi längs gatorna och kände på NY-pulsen. Plötsligt var det dags att åka tillbaka till skolan och väl på bussen kändes allt som en dröm. New York, jag är inte färdig med dig än!

Väl på skolan satte vi oss och bytte bilder med varandra så nu har jag ca 4GB bilder på min dator. Tack alla snälla! Kvällen blev inte så lång och dagen efter var det dags att åka till Värdfamiljen! Bussarna hämtade oss kl 9.00 på campus och när vi skulle gå till bagagerummet och sedan vidare till bussarna (en promenad på ca 400 meter) hade det plötsligt slagit om till regnstorm. Där gick vi, släpandes på 3-4 väskor var med en sopsäck över huvudet i detta väder. Efter ett tag var jag så blöt och vattnet bara rann i ansiktet så jag kunde inte öppna ena ögat och bara kisa med det andra så det var ett under att jag hittade min buss. Det första vi gjorde när vi kom fram till flygplatsen var att springa ner till toaletterna för att byta kläder och sminka om oss. De flesta undrade nog va det är för fel på Svenska människor. Inchekningen strulade lite men det löste sig. Vi fick ha en väska på 50ibs (23kg) men min vägde 54ibs. Fick gå åt sidan och packa om lite och sen var allt grönt. Efter säkerhetskontrollen hittade vi en jättemysig restaurang där vi åt god mat. När vi ätit en stund kommer tre servitriser med tre tallrikar till och ställer ner på bordet. Vi 5 tjejer tänker att "ne vi har inte beställt detta" men det säger att de som gjorde det hade gått så vi fick maten gratis. Efter ytterligare en liten stund kommer de och fyller på våra drickor. "It's on the house". Det var kul. Efter maten blev det internet i ett hörn och jag hann skypa med familjen och Sanna. Det var mysigt att fördriva tiden med dem, vi skulle ju sitta på den jäkla flygplatsen i 7 timmar! Otroligt nog gick det väldigt fort men när vi väl skulle borda ropar de ut i högtalarna att planet är överbokat och att de letar efter frivilliga som vill ge upp sin plats mot 300 dollar. Det visade sig att det var de utan specifika platser (vilket var vi som skulle få våra platser vid gaten) som hängde löst. Så det var några nervsa minuter innan de säger att problemet är löst och vi får lov att gå på. Otroligt nog hamnade vi nästan bredvid varandra alla 5 så vi hade det trevlig tillsammans de 6 timmar som det tog att flyga till San Francisco. Jag såg en film "Letters to Juliette" och den var bra, sen somnade och när jag vaknade var vi nästan framme i Californien! 

Första dagarna berättar jag om en annan dag. Nu är jag trött och ska sova.
God Morgon Sverige  -  God Natt USA.