Helgen blev ganska annorlunda mot hur den brukar se ut. Vi är ju annars väldigt duktiga på att hitta på roliga äventyr, se nya saker osv men redan förra helgen hade vi bestämt oss för att det skulle bli en slappar-helg den här gången. Och det blev det!

Jag tog på fredagkvällen bilen till Sabina i Palo Alto och vi satt mest och pratade ända tills vi gick och la oss. På lördag morgon/förmiddag jobbade Sabina så jag tog sovmorgon medan hon tog hand som sina barn. När hon slutade vid kl 13 mötte vi upp Karin och Paulina. Enligt traditionen åt vi brunch på Subway och efter det åkte vi till IKEA och köpte choklad, mums mums och cider (Herrljungas alkoholfria eftersom vi är minderåriga). När vi laddat upp åkte vi hem till Sabina och spelade Eliot (ni vet det där spelet när man har kategorier och ska komma på något på varje kategori på en viss bokstav). Jag måste säga att jag efter alla års träning med Linn är väldigt bra på det. När vi var hungriga åkte vi och köpte pizza och sen åkte vi tillbaka hem och såg på Charlie St. Claud, Sanning eller Konsekvens och The Blind Side. Jag rekomenderar verkligen den första och sista filmen, jättebra. Paulina var trött och gick och la sig runt kl. 2. Vi andra kollade klart på filmen men var inte alls trötta så vi körde 20 frågor (när någon tänker på en person och de andra får ställa Ja och Nej frågor) i nästan 2 timmar efter att vi hade lagt oss. Tillslut somnade Sabina så jag och Karin körde Namnleken (man ska säga ett namn som börjar på samma bokstav som de förra namnet slutade på). Karin somnade mitt i alltihopp helt utan förvarning och jag slocknade strax efteråt. Då var klockan närmare 5. På söndagen lämnade vi alla Sabinas hus för att åka till Paulina och fortsätta kolla på film. Vi fyra hade alla varsin bil så det såg nog lite komiskt ut när vi körde in framför Subway, för ännu en brunch, parkerade bredvid varandra och gick in tillsammans. Hemma hos Paulina körde vi ännu mera Eliot och sen såg vi på en del av Kalle Blomkvist - Mästerdetektiven Lever Farligt. När de andra var hungriga och åkte till McDonald's körde jag hem. Det tog mig bara 40 min så jag var hemma tjugo över sex.

Sara - Karin - Sabina - Paulina

Nu ska jag nog kolla lite på Mysteriet på Greveholm och sen gå och lägga mig tidigt.    ♥

...men alltid vad man gör det till

Vi hade en plan, tajmad och klar in i minsta detalj. Jag skulle ta färjan in till San Francisco där Sabina, Karin och Paulina skulle möta upp mig. Tillsammans skulle vi gå till en restaurang som heter Rainforest Café. Där skulle vi äta middag och sen skulle vi åka hem till Sabina och kolla på en film. Vi skulle lägga oss tidigt eftersom vi ville vara inne i San Francisco innan kl 12 på lördagen. Då skulle vi nämligen hyra cyklar och cykla över Golden Gate Bridge. Efter det skulle vi ha picknick i Golden Gate Park i solen. Dagen skulle avslutas på Hard Rock Café. Jag skulle sen ta färjan tillbaka hem för att åter lägga mig tidigt eftersom jag hade Au Pair-möte på söndag förmiddag. Då skulle jag bowla med Elin och sen skulle vi åka och kolla på stall. Det blev inte riktigt så... 


När jag slutade på fredag eftermiddag packade jag för helgen och frågade min värdpappa om någon kunde skjutsa mig till färjan. Självklart sa han, så fort värdmamman kom hem skulle vi åka för det var en färja som gick 18.35. Hon kom hem strax efter sex och så fort jag var klar slängde vi oss i bilen och han körde som en tok för att jag skulle hinna med båten. Vi tog oss dit på ca tio minuter (det borde ta dubbelt så lång tid) och jag köpte biljett och gick på precis innan den åkte. Flyt! De andra hade kö på motorvägen så jag fick sitta och vänta ett tag innan de kom in till City. Paulina slutade kl. 19 men körde fel, som vanligt, så vi fick vänta på henne ett bra tag. Tillslut var vi alla samlade i ett parkeringshus i Fisherman's Wharf så vi gick till restaurangen som låg i närheten. Den var ju en upplevelse kan jag säga. Det var regnskogsmiljö i hela restaurangen och det växte klätterväxter i hela taket och på väggarna. Det var apor, elefanter, tigrar och andra djur som rörde på sig och lät. De hade ett stort vattenfall med rökefekter och varje halvtimme var det "Thunderstorm" då allt började blinka och dundra och djuren blev galna och skrek. Men det var kul och maten var god. När vi hade ätit klart var klockan så mycket så det blev ingen film. Paulina och Karin bestämde sig för att sova hemma hos sig så det var bara jag som följde med Sabina och vi somnade så fort vi kom hem.

Skylten utanför

 
Lite djur inne på restaurangen


Så här såg det ut i taket

 
Några av alla vattenfall som fanns där inne

På lördagen gick vi upp strax efter kl.9. När vi var iordning gjorda åkte vi och hämtade upp Karin och Paulina. Hos Paulina, som bor i Millbrae, stannade vi till och åt frukost på Subway innan vi åkte vidare in mot City. Det var sjukt mycket trafik inne i stan så det tog ett tag innan vi var framme men när vi äntligen hade parkerat bilen gick vi raka vägen mot cykelythyrningsstället. Vi skulle ha två tandemcyklar och hade fyllt i alla papper som behövdes osv när de ber oss om 700 Dollar i deposition. 700 Dollar! Ingen av oss hade så mycket pengar på oss så försökte med allt: mobiltelefoner, körkort, bilnyckar, ja allt. Men inget funkade. Så det blev inget cyklande för oss. Vi gick då tillbaka till bilen och körde mot parken för vår inplanerade picknick. På vägen åkte vi förbi Broderick Street och Sabina som kör blir helt galen och börjar skrika något osammanhängande och svänger åt helt fel håll. Det visade sig sen att huset där de spelade in serien Huset Fullt ligger på den gatan. Alla i bilen utom jag var helt tokiga i den serien när vi var små och bara måste se huset. Det tog lite tid att hitta det men tillslut så såg vi den röda tegeltrappan som betydde att vi var framme. Jag vet inte så mycket om serien men det var kul att se huset i alla fall. När vi tagit massa kort körde vi vidare mot parken igen och den här gången kom vi faktiskt fram. När vi satt där och fikade kom Karins kompis Carro och gjorde oss sällskap. En jättetrevlig Au Pair-tjej som bor inne i San Francisco. Efter ett tag gick solen ner bakom träden och då ville vi inte sitta kvar där men ingen var hungrig eftersom vi precis ätit jordgubbar, choklad, kakor och annat så vi visste inte riktigt vad vi skulle hitta på. Men eftersom vi är så fantasifulla bestämde vi oss för att åka upp till Coit Tower, ett stort utsiktstorn som ligger ganska högt upp. När vi väl kom fram dit hade solen gått ner helt och vi hade världens finaste utsikt över hela staden där alla lampor och hus var upplysta. Tyvärr hade tornet stängt för dagen men det gjorde inte så mycket eftersom stället låg så högt upp. Vi tog ännu mera kort och när vi var klara åkte vi ner mot Fisherman's Wharf (det är ett område vid hamnarna kanske jag ska berätta) för middag. Men vi var fortfarande inte hungriga. När vi parkerat bilen och gick längs gatan med alla affärer och restauranger gick vi förbi ett intressant ställe. Det blinkade och lät och var väldigt svårt att missa. Så vi gick in för att kolla lite närmare på stället. Det hette något i stil med Ripley's Believe It Or Not och var ett museum med bara sjuka grejer. Vi bestämde oss för att gå in men precis när vi hade betalat inträdet tappade vi bort Karin och Sabina. Så jag, Paulina och Carro gick in själva och vi hade superkul i över en timma. Det var helt otroliga saker där inne och det fanns hur mycket som helst. När vi hade skrattat oss hesa mötte vi upp våra förlorade vänner på Hard Rock Café och det visade sig att de hade haft tråkigt i 20 minuter innan de gick därifrån. Så kan det gå. Vi gick i alla fall in och beställde varsin hamburgare. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Amerikanare vet hur man gör hamburgare! Eftersom det blev väldigt sent den kvällen också hade färjan slutat gått för länge sen så Sabina skjutsade mig till en busshållplats och jag tog bussen hem. Var hemma strax efter kl.23 och somnade så fort jag lade huvudet på kudden.

När vi åkte inne i SF såg vi det sjukaste på länge.
En bit framför oss körde en vit gammal mini cooper, i luften!
När vi kom närmare insåg vi att det var en annan
ny mini cooper som hade den vita bilen på taket.
Och i bilarna runt om lutade sig folk ut för att ta kort.


Jag på "Huset Fullt-trappan". Det bor ju folk där nu men förhoppningsvis var de inte hemma.
Fast de borde vara vana vid att turister våldgästar deras trappa.


Lite godsaker i parken så här i slutet av januari

 
Coit Tower, som vi tänkte åka upp i, och utsikten över en del av östra San Francisco


Vi hittade en Chokladbutik i Fisherman's Wharf.
Tro det eller ej när jag säger att jag var den enda som inte handlade något.


Den här bilen krossades under en motorväg som föll i jordbävningen -89.
Bilen och föraren hittades fyra dagar senare, och föraren levde.

 
Mannen var en vaxdocka av någon som kunde svälja sin näsa.
I bilden till höger står vi och larvar oss framför en spegel.
Det var en utställning om folk som kunde snurra sin tunga och så stod det att man skulle prova.
När vi kom lite längre in i museet kom vi fram till samma ställe fast på andra sidan väggen.
 Det visade sig då att det var ett fönster och att de som är på andra sidan ser allt man gör.

 
Sälen rörde på sig och gjorde konstiga ljud så vi gick fram för att läsa om den.
När vi står där och läser börjar huvudet röra på sig och prata högt med en mycket läskig röst.
Carro, som stod brevid mig, blev skiträdd och slängde sig bakåt
vilket gjorde att jag också blev skiträdd. Gud vad vi skrattade efteråt.

 
Bilden till vänster är från ett superstort kalejdoskop.
Den högra är från ett spegelrum vi gick vilse i.


Min goda hamburgare från Hard Rock Cafe

Söndagen började med Au Pair-möte kl. 10 i San Rafael. Alla Au Pairer måste gå på mötet som organisationen håller en gång i månaden. Mötet anordnas av kontaktpersonen (LCCn) och oftast gör vi något kul. I söndags var det information om olika kurser och vad vi ska tänka på när vi tar våra 6 credits som ingår i programmet. Efter det fick man Bowla om man ville. Jag och Elin, som är i samma LCC-grupp hade bestämt att vi skulle göra det. Men när informationen var klar ändrade vi oss. Det var ju strålande sol och jättevarmt ute så vi hade ingen lust att vara innomhus. Så vi tog min bil till Subway där jag åt frukost (igen) och sen började vi vår stalljakt. Eftersom det var varmt och soligt ute bestämde vi oss för att inviga Cabben på min bil så vi tog ner taket och cruisade fram. De tre första stallen vi kom till tittade vi bara på och sen vände utan att gå ur bilen. De var små och nedgångna och vi såg direkt att vi aldrig skulle vilja rida där. Sen åkte vi till två ställen i Novato som såg väldigt bra ut men eftersom det var söndag så fanns det ingen där som man kunde prata med. Efter det gav vi upp. Vi insåg att det var bättre att åka en vardag. Så vi åkte in till Downtown Novato och åt lunch istället. Efter det köpte vi skor eftersom vi ska börja dansa nästa vecka och sen skjutsade jag hem Elin.

 
Jag och Elin på stalljakt

Nu är det redan tisdag kväll och snart helg igen. Undrar vad som händer då...

Jag hade verkligen bestämt mig för att göra ett inlägg om hur min helg såg ut. Det hände massa roligt och vädret var på topp så jag har endel att berätta. Men... Jag råkade somna. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det och att jag nu är alldeles för trött för att göra något alls. Klockan är kvart över nio och jag ska gå och lägga mig. Så är det. Men imorgon, då smäller det. Tills dess bjuder jag på en bild som sammanfattar helgens känslor rätt så bra.

Idag var det värmerekord, hittills i år. Helt klart över 20 grader. Så jag och Elin, som båda är lediga på fredagförmiddagar, tog vara på solstrålarna (som om de skulle vara sällsynta i Kalifornien). Vi tog en stor filt, köpte med oss lite smått och gott och åkte till en stor kulle som jag hittade nån gång för ett tag sedan. Där vandrade vi uppför med vår "packning" och funderade på om man verkligen fick göra så i USA. Området hade staket runt sig och det är ju faktiskt bara Sverige som har Allemansrätten. Men ingen kom och sa åt så det var nog grönt. Hur som helst så satt vi där på toppen av kullen i ett par timmar och njöt av solen, värmen, utsikten och jordgubbarna. Au Pair-livet är faktiskt inte så tokigt alls.

Vår matsäck. Mumsigt värre.


Så här ser landskapet ut där jag bor. Inte riktigt som Sverige men otroligt fint.

I fredags hämtade jag upp tre supertaggade barn från skolan kl. 11 och tillsammans åkte vi och hämtade upp värdmamman. Sedan körde vi upp till Tahoe som ligger ca 3 timmar österut. Jag hade gjort lite mellis till barnen och de var överlyckliga för de fick både godis och kakor. Vi stannade också och åt hamburgare på In'N'Out på vägen upp. När vi kom fram till huset var värdpappan (som åkt egen bil från sitt jobb) redan där och hade burit in all vår packning. Barnen visade mig till mitt rum (som var över förväntan, hela huset var över förväntan) och sedan sprang de ut och lekte i snön. De var så himla glada och de tyckte verkligen att det var så häftigt. Jag hade lite snöbollskrig med den äldsta och när vi tröttnat gick vi in. Efter en stund var middagen färdig och vi samlades i köket och åt pizza. Sen spenderade jag största delen av kvällen med att läsa. Gick och la mig tidigt eftersom klockan skulle ringa kl. 6.50 morgonen därpå.

 
En del av huset på utsidan och en bild på hallen/vardagsrummet/köket
där det var väldigt högt i tak

 
Mitt badrum och sovrum. Väldigt mysigt.

På lördagen var det dags att ställa sig på ett par skidor för första gången i år. Alla barnen var på skidskola från kl. 9 till 16 så "vi" vuxna kunde åka hela dagen. Vi var på ett ställe som heter Northstar och där flödade pengarna kan jag säga. De hade byggt upp en liten stad som hette The Village med små boutiquer, restauranger, hus och hotell som låg precis vid backarnas slut, och det var inga dåliga byggnader. Det var jättestort och backarna var väldigt bra. Det var lite ostadigt i början men sedan gick det bättre. Jag har bara åkt 4 gånger innan och inte ens varje år så jag är väldigt mycket nybörjare. Men det passade bra eftersom värdpappan låg på ungefär samma nivå. Dagens bästa var när vi en gång hamnade helt fel på vägen ner och kom fram till ett "stup". De andra åkte ner som om inget var fel men jag och värdappan stod kvar där uppe och tittade ner samtidigt som vi tänkte att det här går aldrig. Tillslut övertalade han mig att åka först så att jag inte skulle se när han ramlade. Själv ramlade jag 4 gånger på den väldigt korta sträckan. Jag liksom satte mig ner när jag tyckte att det började gå lite för fort men jag kan inte påstå att jag gjorde det med stil. Halvägs ner i backen hör jag ett skrik, tittar bakåt och ser ett snömoln komma mot mig. Det var värdpappan som hade vurpat och när han äntligen hade fått stopp på sig själv låg ena skidan lite länge upp i backen. Gud vad vi skrattade. Men ner kommer man ju alltid och det var faktist dagens enda tabbe. Jag åt också den godaste våfflan jag ätit i hela mitt liv på toppen av det berget.

En bild på utsikten och några glada liftåkare


En annan del av berget med fler backar.

På söndagen var det meningen att jag skulle ha den minsta hela dagen medans värföräldrarna åkte med de två äldsta men hon gillade skidskolan så mycket att föräldrarna lät henne gå en dag till. Så jag var ledig hela den dagen också. Det bästa var ju att Sabinas familj bestämde sig för att åka upp samma helg och även fast Tahoe är jättestort bodde vi nästan på samma ställe. Så jag åkte med Sabina hela Söndagen. Hur bra? Det gick mycket bättre den dagen och jag hade inte alls så ont som jag trodde att jag skulle ha.

Måndagen var sista dagen och alla utom den minsta och jag åkte iväg till backarna för att åka några timmar innan det var dags att åka hem. Jag och den minsta stannade i huset, åt frukost och läste lite böcker. Sedan åkte vi för att möta upp de andra. Värdmamman hade gjort jättegoda mackor till alla som vi åt i bilen på väg hem och sen somnade jag och vaknade några minuter innan vi var framme. Jag hade med andra ord en väldigt bra helg, igen.

Morgonen började med att jag lämnade av alla barnen i skolan och hade mina 4 timmars ledigt framför mig. Åkte raka vägen hem och åt frukost och efter det kom dagens oväntade höjdpunkt. Jag pratade nämligen med Sanna på Skype en stund.
Det var aldeles för längesen sist och det får inte dröja lika länge igen!

Annars så hade jag och Elin tänkt vara väldigt duktiga och anmäla oss till lite klasser som vi ska ta, Zumba och Afro Dans. Kanske inte så jätteseriöst men de var billiga och vi får i alla fall ihop några timmar på det. Efter att vi lämnat alla våra barn i skolan körde Elin till mig och tillsammans åkte vi till Collage of Marin, som vi upptäckte låg väldigt nära mig. När vi hade hittat Administrationsbyggnaden på campuset visade det sig att de hade flyttat den till ett nybyggt hus precis vid grindarna så vi åkte tillbaka och tillslut hittade vi rätt. Men vi hade tänkt oss att det bara var att lämna in ett formulär, som vi redan hade fyllt i, och betala så skulle allt vara klart. Inte alls! Vi blev visade till ett par datorer där vi fick sitta i en kvart och fylla i en nätbaserat ansökan till skolan om allt och inget. När det var klart fick vi gå hem. De skulle då behandla vår ansökan, sen skulle vi få en bekräftelse inom 2 dagar och först då kunde vi ansöka till kurserna. Men vi kände oss ändå nöjda med att vi varit så produktiva sådär på onsdagsförmiddagen så vi åkte mot Hamilton och åt lunch på ett ställe som heter La Boulange. De har jättegod Cesarsallad där så det åt vi båda två. När vi var klara där tittade vi in på ett Frozen Yogurt ställe innan vi åkte tillbaka till mig så att Elin kunde ta sin bil hem.

På eftermiddagen när alla barnen slutat skolan åkte vi till en park jag aldrig varit vid förut, "The Dinosaur Park". Den var jättefin och barnen hade hur kul som helst så dit kommer vi definitivt åka fler gånger. Att solen sken från en klarblå himmel och man kunde gå utan jacka gjorde ju bara saken bättre.

I går gick jag upp kl.7 för att passa barnen medan min värdpappa spelade match med sitt fotbollslag. Vi åt frukost, tittade på TV och sen spelade barnen lite TV-spel. Värdpappan kom hem strax innan kl. 10 och då slutade jag. Gick upp till mitt rum och då hade Paulina och Sabina, som sovit över, precis vaknat. Så vi gjorde iordning oss, kollade på slutet av filmen vi såg kvällen innan eftersom Sabina somnade och sen åkte vi iväg.

Vi började med brunch på Subway och sen körde vi söderut och upp i bergen. Sabina ville se de stora Redwood träden i Muir Woods så vi stannade till där och strosade i skogen en stund innan de också insåg att det inte är så speciellt om man är van vid Svensk skog. Så vi åkte vidare mot vårt mål, Stinson Beach.

Solen sken från en klarblå himmel och det blåste inte alls. Det tog oss ca 40 minuters bilresa uppe i bergen på en slingrig väg utan vägräcken. Ibland kunde man inte tro att det var sant, med tanke på hur Vägverket jobbar hemma i Sverige. Vi klarade oss i alla fall fram och tillbaka utan att köra utför stupet. Och det var lätt värt det. Stranden var hur fin som helst, obeskrivligt. Stilla havet åt ena hållet och Kaliforniska berg åt det andra. Vi hade en filt med oss som vi låg på ett tag och solen stekte på mina armar eftersom jag hade svart på mig. Sen roade vi oss med att ta lite bilder. När vi bestämt att Stinson skulle vara The Place To Be i sommar åkte tillbaka mot San Rafael med lite glass/milkshake på vägen. Det var så fint med solnedgången och allt. Väl i San Rafael åt vi middag på en kinarestaurang, tror vi alla var lite missnöjda med maten så dit åker vi inte igen. Men dagen var totalt sett hur bra som helst så det gjorde inget. 

  
Sabina, Paulina och jag i det stora trädet.


Ett mysigt passage på vägen dit.


Vi försökte ta kort på stupet för att förmedla känslan men det gick sådär.
Ni ser i alla fall hur "bred" vägrenen är.

 
Badvaktstornet till vänster och vattnet till höger. Så fint!

 
Jag och Paulina steker i solen.


Sabina


Paulina


Sara


Solnedgång över Stilla Havet.


Den här bilden blev så fin. Vi åker på vägen men eftersom den är så slingrig
 kunde vi ta kort på samma väg en bit fram. Där bilen åker finns det inget vägräcke.

Nu sitter jag här och längtar till sommaren.    ♥

 

Denna helg har min värdmamma varit borta på scrapbooking-kurs. Hon är jätteduktig och gör massa fina grejer. Så när när min värdpappas rugby-lag hade match på lördag förmiddag stannade jag hemma med barnen. Vi kollade lite på TV, spelade spel och åt lunch. En helt okej arbetsdag! När han kom hem strax efter kl. 13 åkte jag och hämtade upp Filippa och tillsammans åkte vi till Northgate, ett shoppingcenter i närheten, där vi mötte upp Elin. Eftersom min värdmamma hade Bubblan fick jag ta värdpappans bil igen. Jag var skitnervös men den är fortfarande lika rolig att köra.

När vi var klara på Northgate åkte vi till Petaluma där de har massa outlet affärer. Där fyndade vi lite smått och gott. Efter en stund kom Sabina och Paulina och då åkte vi alla och åt mat på en restaurang som heter BJ's. Det är som en stor sportbar och det är alltid väldigt trevlig stämning där. När alla var övermätta men tallrikarna halvfulla åkte jag, Sabina och Paulina hem till mig och kollade på film.

Jag vet inte hur många gånger jag har sett filmen Stekta Gröna Tomater men den är fortfarande lika bra. En av mina absoluta favoritfilmer! Det var dock första gången för mina gäster och Sabina lyckades somna mitt i filmen. Hur kunde hon?! Paulina sa iallafall att hon tyckte om den och på morgonen bad Sabina mig att sätta på filmen åt henne så att hon kunde se slutet, så hon tyckte nog om den hon med. Vi somnaade runt kl. 1 efter att jag och Sabina hade det roligaste "bråket" på länge om vem som fick mest plats och vem som tog mest täcke. Paulina sov i en egen säng och låg där och lyssnade på vad vi sa utan att förstå ett dugg. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. 

Filippa provspringer ett par skor på Nike

 
Jag och filippa på BJ's. Amerikanare kan laga god mat dom.


En av de bästa scenerna ur Stekta Gröna Tomater

  

Jag lovar att skriva snart!   ♥

En liten del av Sverige i min hand.
Och en bild säger mer än tusen ord.

Nu är barnens två veckor av jullov över och allt är tillbaka till det normala. Men vi hade ganska kul, barnen och jag, under deras ledighet. Jag försökte hitta på roliga saker att se och göra så här är en liten uppdatering om det.

Ni vet ju att vi åkte till en godisfabrik och tittade på hur de gör Jelly Belly Beans. Barnen pratar fortfarande om hur de fick äta godis mitt i veckan.


Torsdagen innan jul åkte vi till ett ställe som heter Muir Woods och kollade på jättestora Redwood träd. De är väldigt speciella och väldigt gamla. Men jag antar att om man är uppvuxen i Sverige med granskog överallt så är de inte så överväldigande för jag tyckte mest att de såg ut som alla andra träd. Det roligaste var bilresan dit. Stället låg på andra sidan "bergen" och för att komma dit behövde man åka över dem. Säkerheten är inte rikigt som i Sverige med vägräcken osv utan man åkte ca 50 cm från stupet. Hjärtat hamrade rätt fort när man åkte där och den mista grät för hon var rädd att vi skulle ramla ner. Men utsikten var fantastisk.

 
Just det här trädet var väldigt stort men de andra var mer normala. Men alla var väldigt höga.


Så här såg det ut på vägen dit. Eftersom jag koncentrerade mig på att köra
bad jag barnen ta kort så denna är den bästa bilden.

Måndagen efter jul åkte vi in till San Francisco för att kolla på djur. De har ett zoo med de flesta "djurparksdjur" och barnen var fäldigt fascinerade över noshörningar, apor, lejon och isbjörnar. Och så pratade vi lite med ett par papegojor.

Våra vänner på San Francisco Zoo

En annan dag åkte vi och spelade minigolf. Det finns ett jättefint ställe bara några minuter härifrån och där hade vi roligt i ett par timmar. Den minsta tyckte mest det var roligt att klättra på banorna, den mellersta hade sina stunder då hon faktiskt träffade bollen men den äldsta, han kunde sin grej.

En av banorna hade ett stort slott.

Tyvärr så regnar det här också på vintern så en dag när det inte var så kul att vara ute gick vi på bio. Vi såg Yogi Bear i 3D och alla barnen i alla åldrar tyckte den var bra.

Den smarta björnen Yogi och hans vän Boo-Boo

Sista dagen gick den äldsta på "Camp". Något som är väldigt populärt i det här landet. Det finns camps för nästan vad som helst och det är löjligt dyrt. Hursomhelst så gick mitt värdbarn på gymnastik och var borta hela dagen. Så jag och tjejerna tog en oplanerad roadtrip som slutade med milkshake på McDonalds och lek i en liten park som vi hittade.  


Utöver det har vi haft massa playdates och de har haft fullt upp med att leka med alla nya leksaker som Tomten kom med.

Så var den här. Dagen vi alla väntat på. Eller iallafall Sanna och jag. Jag har köpt mina första Converse.
Det blev ett par lila i stl. 37.5 för 39 Dollar. Det är ca 260 kr. Hur nöjd är jag? Väldigt!

Idag jobbade jag halvdag eftersom min värdmamma var ledig från jobbet. Så när jag slutade vid lunch tänkte jag att jag skulle lyxa till det lite med manikyr. Så jag åkte iväg i min lilla Bubbla till ett ställe här i Novato som jag aldrig har varit på förut, kan ju alltid vara kul att prova något nytt. Nu låter det som om jag går på manikyr hela tiden men det är så billigt här (ca 70 kr för full manikyr) så jag skulle kunna fixa naglarna en gång i veckan om jag ville. Så låter en sann Au Pair. Hur som helst så satt jag där och hade det bra när min manikyrist ställer sig upp och börjar massera mina axlar och överarmar medans lacket torkar. Då känner jag helt plötsligt hur hennes fingrar börjar krypa upp i mitt hår, som var uppsatt i en tofs, samtidigt som jag hör henne säga "Ooooh" och "Aaaah" av fascination. Vad gör man då? Ni som går på stan eller går ut med mig ni vet ju att folk brukar kommentera eller känna på mitt hår. Men de frågar ju först: "Åh får jag känna på ditt hår? Gud va häftigt!" Men den här människan hade jag knappt sagt ett ord till någonsin och helt plötsligt sitter jag där med hennes händer i mitt hår. Jag blev så förvånad så jag visste inte vad jag skulle säga. När hon var klar med massagen och satte sig ner igen för att kolla naglarna ler hon lite generat åt mig och jag försöker le ett litet "Haha, det är lugnt. Händer hela tiden-leende" tillbaka. Ingen av oss sa något. När jag var klar och satt i bilen på väg hem började jag skratta högt för mig själv.
Jag älskar USA    ♥

Första dagen på det nya året har varit mycket bra och förhoppningsvis banar den väg för hur det här året kommer att se ut. Nya intryck, Bra shopping, God mat, Härliga vänner och Lyckliga känslor.

Paulina gick upp strax innan kl.10 i morse men jag bestämde mig för att sova vidare en stund till så kl.12 gick jag upp och då låg Paulina på golvet i mitt rum och kollade på en dokumentär. Det tyckte jag var kul. Vi gjorde iordning oss och sen hämtade vi upp Elin, en ny tjej som flyttat hit från Boston, och vi alla åkte tillbaka till shoppingcentret vi var på igår. Där åt vi lunch, på samma restaurang som igår, och både jag och Paulina blev väldigt besvikna över vår mat. Jag beställde en pizza som var otroligt stark och Paulina fick en pasta som smakade vatten. Jag åt halva min pizza sen klarade jag inte mer, Paulina som smakade pizzan tog en tugga och sen brände hennes hals. Men vi var ju mitt bland massa bra affärer med massa bra shopping så vem deppade för det? Fyra timmar senare drog vi oss hemmåt med bilen fullastad med påsar och skokartonger. Vi åkte alla hem till mig och bloggade/kollade på tv en stund innan vi satte oss i bilen igen.

Det finns nämligen ett hus här i Novato som är superdekorerat med julsaker. Det är väldigt omtalat för folk kommer från andra städer för att se det och man får till och med gå in i huset och titta. Det är en helt vanlig familj som förmodligen gillar att vara lite för mycket. När vi kom fram så tapade vi alla tre hakan. Det var ett helt inferno med lampor, tomtar, djur osv, osv, osv. Det går inte att beskriva det utan bilderna nedan får tala för sig själva men trots att det var helt otroligt mycket så var det inte osmakligt.

Ena halvan av framsidan


En bit av andra halvan


På väg in i huset


Vad som förmodligen ska vara vardagsrummet


I ett rum hade de byggt upp ett gigansiskt vinterlandskap med bl.a. ett ånglok som åkte runt


Ett av sovrummen såg ut såhär


En del av vardagsrummet

När vi sett tillräckligt åkte vi till en restaurang i Downtown och åt middag. Paulina blev besviken på sin mat igen så nu har hon skrivit ett blogginlägg om sin "dåliga mat-dag". Själv åt jag hamburgare på Amerikanskt vis och det kan ju aldrig slå fel. Men Amerikanst vis innebär också otroligt mycket mat så trots att jag var stoppmätt såg tallriken orörd ut. Servitören tittade konstigt på mig när han dukade undan och frågade som vanligt om jag ville ha en Doggy Bag. Undrar när jag ska ta till mig den traditionen och faktiskt säga ja?


Nu sitter jag i sängen och skriver medans Paulina läser gamla tidningar. Hon bestämde sig för att sova över en natt till så imorgon blir det bl.a. en tur till Petaluma.
God Morgon Sverige  -  God Natt USA

Ännu ett år har gått och idag har jag varit i Kalifornien i 3 månader. Börjar man bli gammal när man säger: "Tänk vad tiden går fort"? I så fall får jag ta det för jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen! Det känns som att det bara var några månader sedan jag stod på Järntorget och såg på fyverkerierna över Örebro Slott tillsammans med alla andra firande Örebroare. Vem kunde då säga att jag skulle fira in 2011 på Embarcadero i San Francisco?

Paulina var mitt sällskap för kvällen. Hon kom hem till mig strax efter 3 och då åkte vi till ett shopping center i närheten som jag nyss har hittat. Där åt vi supergod mat på en pizzarestaurang och sen fyndade jag lite jeans. Efter det åkte vi tillbaka hem till mig och gjorde iordning oss för kvällen och sen satte vi oss i bilen och körde in mot city. Vi ställde bilen mitt under Union Square och sedan gick vi mot hamnarna och vattnet där vi visste att de skulle skjuta fyverkerier. Det var hur mycket folk som helst och folk bröt ut i spontana sånger och hejaramsor medans vi väntade på tolvslaget. När det bara var några minuter kvar började folkmassan jubla och sen small det. Fyverkerierna höll på i över 20 minuter och det var så himla fint. När de hade skjutit färdigt gick vi in mot Union Square igen där vi tänkte ta oss in på en klubb, vi hade inga biljetter och inträdet för kvällen var 120 dollar (ca 1000kr). Det gick väldigt bra vill jag lova. Vakten släppte in oss gratis och vi fick även en personlig inbjudan med gratis inträde för en annan kväll också. Om vi var glada! Klubben spelade dålig musik (House hela natten) men drinkarna var goda. Frammåt 3 avslutade vi kvällen med att åka över Golden Gate och hem till mig.

Tagga med musik i bilen går också väldigt bra


Framme i San Francisco, redo för party


Paulinas skor var inte till för att gå i så hon satte sig i en busskur på vägen och vilade lite


Sista bilden för 2010


Happy New Year !!!
♥