Imorgon kommer värdföräldrarna tillbaka och min monstervecka är slut. Men det har gått så himla bra och tiden har som vanligt flugit iväg. Allt går ju på rutin vid det här laget och jag har ju som sagt jättesnälla värdbarn.

Igår var det den stora dagen för den äldsta tjejen då hon hade sin dansuppvisning. Hon var också jätteduktig och vi blev alla inponerade över hur bra den afrikanska dansen var. Men innan vi åkte dit hade mellantjejen ett födelsedagskalas att gå på och medans hon var där hängde vi andra i parken. När det var dags att åka till dansen i Bronx åkte vi hemmifrån i tid och denna gången hade jag kollat upp vägen innan så det slutade med att vi var där 40 minuter för tidigt. Men bättre det! Efter showen köpte vi med mat från McDonalds eftersom det var alldeles för sent för att börja laga mat. Nöjda barn? Ja!

Idag var första dagen på över en vecka som vi inte hade något på schemat. Himmelriket. Vi sov ut och sen fick barnen kolla på tv på morgonen. Jag letade upp ett bra recept och gjorde Amerikanska pannkakor till frukost, supergoda blev dem. Sen kom Sarah över en sväng och vi tog barnen och åkte ut i skogen. Där åt vi lunch och barnen fick springa runt. Tror inte de gör det så ofta för mellantjejen ville verkligen inte åka och minsingen sa att han var rädd för skogen. Men det slutade med att de hade kul alla tre så det var inte så farligt trotts alla. Efter vår lilla utflykt åkte vi till en skola här i stan som hade en carnival idag. Det var massa olika aktiviteter, karuseller och spel för barnen så där spenderade vi över 2 timmar i hettan. Nu sover de alla tre och jag känner att det ska jag också gör snart. Bonne nuit.   

På promenad


Både Sarah och jag tyckte att det var som att vara hemma i Sverige


Lunchpaus på några stenar


Carnival på Chatsworth Avenue School


Mycket folk


Och massa skoj

♥ ♥ ♥

Så  vi åkte tillbaka till Greenwich i lördags eftermiddag för att hälsa på Pippi Långstrump. Det var först dans inne på Manhattan och sen hade vi lagom mycket tid till att köra hem, äta lunch och köra vidare upp till Connecticut. Jag fick även med mig ett extra barn hem från dansen som jag skulle vara barnvakt till under eftermiddagen. Det var supervarmt och solen stekte så efter att vi lyssnat på Pippis saga och köpt lite svenska kläder till barnen åkte vi till vattnet och åt bakelser som vi köpt med från ett litet bageri. Vi hade egentligen inte behövt köpa något för inne på Polarn o Pyret bjöd de på fyra olika sortes svenska kakor, kanelbullar, daim och cider. Men jag hade ju lovat.  Det var jag, Sarah, Amanda och fyra barn. På kvällen gjorde jag en tacotårta och vi firade min värdmamma eftersom hon skulle vara borta hela söndagen då det var mors dag här i USA.

Pippi Långstump


Inne på Polarn o Pyret. Den första butiken som öppnades i USA.

Dagen efter hade mellanbarnet sin danshow och vi åkte alla in till City igen. Värdmamman mötte upp oss där för att se på showen men var tvunget att åka igen efter. Tjejen var riktigt duktig och kunde alla steg. Så söta var de små. Under eftermiddagen var vi bjudna hem till min värdmammas bror på kalas och där bjöds det på massa god grillad mat och tårta. Sen var det bara att åka hem och lägga barnen.

Resten av veckan har flutit på riktigt snabbt. Vi har haft fullspeckat schema varje dag hittills och har inte varit hemma alls mycket. Igår var vi bjudna på middag och playdate hemma hos kompisar till familjen. Jättesnäll mamma och söta barn i exakt samma åldrar som mina värdbarn så det var perfekt. Idag hade äldsta tjejen genrep inför sin show som är på lördag. Vi var tvugna att vara där 20 min innan det var dags för henne att vara uppe på scenen och om man var sen kanske man inte får vara med och uppträda. Vi åkte 50 min innan vi skulle vara där och enligt gpsen skulle det ta 25 min att åka dit. Stället låg någonstans i Bronx som är mega stort. Allt började bra tills trafiken slåg tvärstopp på motorvägen och gpsen slutade fungera. Så, där var jag, mitt i rusningstrafik i NY och hade ingen aning om vart jag skulle, mer än en adress som jag inte visste vart det låg. Men med kvinnlig intuition, några felkörningar och hjälpsamma människor kom vi fram, 1 min för sent. Tjejen kunde hoppa in i träningen och allt ordnade sig tillslut. Men det var 1½ timmas panik i bilen!

Thai lunch med Sarah i Mamaroneck

Nu kommer snart Amanda och Emma hit och vi ska försöka göra hemmagjord chokladmousse med Marabou.
Mmmmmm     ♥  ♥  ♥

Så i söndags var jag tillbaka i Woodbury och 6 timmar senare var bilen fullpackad med shoppingpåsar. Men vad gör man inte för att få igång världsekonomin? Det var jag, Amanda och Cicci (Amandas kompis från Svea som är här i NY och pluggar). Självklart hade vi en jättebra dag och den avslutades här hemma i Larchmont med middag på Chat 19, plus Sarah.

Amanda, Cicci och jag påväg hem från Woodbury

Måndagmorgon och tillbaka till jobbet. Jag och Sarah hade planerat en promenad i skogen som slutade med en tur till Greenwich, CT. Min värdmamma har sagt att jag måste åka dit för det är en så mysig liten stad och nu fick jag äntligen tummen ur. Hon hade rätt. Vi blev kära. Massor med fina butiker, mysiga restauranger, gamla byggnader och så havet. Dagens bästa var när vi upptäckte Polarn o Pyret. Har aldrig sett det i USA innan och så finns det i Greenwich av alla ställen. Vi gick in och såg skyltar om sagostund med Pippi Långstrump och Svenskt godis nu på lördag så en trip dit upp är inplanerad för imorgon. Mina värdbarn är supertaggade på att se Pippi så det ska bli kul.

Konst i Greenwich


Mer konst

 
Den lilla shoppinggatan i Downtown


Så mysigt


En av kyrkorna


Ett gammalt polisbås från 40-talet

Annars har vi varit väldigt duktiga med träningen den här veckan. Behövdes efter nästan en månad av total jäsning. Idag hade jag och Sarah yogalektion med min värdmamma så nu är vi utsrtäckta på alla ledder också.

Camilla har bokat sin biljett hit den 21a juni och sen drar vi vidare på semester en vecka senare. Längtar så sjukt men samtidigt betyder det ju slutet på min tid här och det skrämmer mig litegrann. Tills dess gräver jag ner migsjälv i jobb. Nästa vecka kommer bli tung och jag har också två uppsatser att skriva inför mina klasser som jag ska ta de två förtsa helgerna i Juni, har jag sagt det innan kanske? Hur som helst rinner tiden iväg alltför fort, som vanligt.

Idag var det för övrigt första varma dagen på riktigt länge. Känns som om molnen legat kompakt över NY i tre veckor konstant och jag är så färdig med regnet. Lite solsken och värme på det här skadar inte.     ♥  ♥  ♥

Ännu en jobbvecka avklarad, en vecka närmare slutet. Gud så dramatiskt det låter men just nu är det inte roligt. Det har inte hänt så mycket alls men tiden flyter på lika fort ändå. Nyheten är väl att jag har börjat träna Yoga, säger man träna? I alla fall så pluggar min värdmamma till att bli Yogainstruktör och nu när hon är i slutet av sin utbildning så måste hon träna på att hålla klasser. Så jag och mina kompisar är hennes försökskaniner. Jag och Sarah hade en klass för några veckor sedan och igår var Amanda här. Hon är jätteduktig och ingen av oss har gjort Yoga innan så vi tar till oss allt hon lär oss och ger lite feedback.

Igår kväll var jag och Sarah på bio och såg Think Like A Man med bl.a. Kevin Hart. Längesen jag skrattade så mycket åt en film, jättekul var den. Idag har jag varit inne på Manhattan med tjejerna för deras dans nu på förmiddagen och ikväll ska jag ut på middag med Amanda och några andra tjejer. Helgens shopping blir på Woodbury Premium Outlets imorgon.

Mina datum för hemresa är nu bestämda. När man ska åka hem får man önska tre datum som passar en bra och så bokar förmedligen det billigaste flyget hem åt en. Så, 1a, 2a eller 3e Juli landar jag hemma på Arlanda efter 21 månader i USA. Då ska jag kramas med alla saknade svenskar och äta riktig pizza. Vi ses snart    ♥  ♥  ♥

Det har vart lite segt ett tag. Det här med bloggandet går upp och ner, det kan vi ju konstatera efter nästan två år. Men ni tappra läsare hänger kvar och det är ju fint. Hade varit kul att veta vilka ni är bara, man får gärna lämna en kommentar om man känner för det...

Jag har inte gjort så mycket mer än att jobba och äta sen Sara och Hanna åkte. Det känns som det i alla fall. Har bestämt mig för att jag måste prova alla fik och restauranger här runt omkring så det får vara slut på att gå till samma gamla vanliga ställe varje gång. Utom Cheesecake Factory, dit får man gå hur ofta som helst.

Resemånaden är mer eller mindre spikad och jag har stoooora planer för vad som händer när min tid här i USA är över. Tror att de flesta hemma vet vad redan men ska väl göra det officiellt här på bloggen också, men det tar vi en annan dag.

Jag saknar San Francisco och min familj där så det gör ont just nu. Kanske för att jag vet att jag inte kommer kunna åka dit på resemånaden som jag hade planerat. Och så har jag lite ångest över att mitt liv här snart är slut. Det är inte samma som det var innan och allt känns så över på något sett. Två månader och jag mår dåligt när jag pratar eller tänker på det.

Jag har haft ett tre veckors långt uppehåll från gymmet men kom igång lite förra veckan och var där idag så nu får det bli ändring på det.

Vi har haft en hel vecka med sommarväder, det gick upp till 30º vissa dagar så då blev det mycket häng vid vattnet på rasterna. Veckan efter regnade det nästan varje dag och blev aldrig varmare än 15º. Trevligt.

I helgen var det Svenskt Valborgsfirande på bästa Hudson Terrace inne i NYC. Jag och Sara hade hur kul som helst och vi dansade och sjöng till bl.a. "Alla som inte dansar är våldtäktsmän" och "Diggi-Loo Diggi-Ley". Lördagen blev det inte mycket med kan jag säga.

I söndags däremot hände det grejer. Min värdmammas brors nanny (en ca45-årig kvinna från Ghana) har velat ta mig till hennes kyrka jättelänge och nu äntligen gick jag med på att följa med henne. Så, jag bjöd med mig Amanda och vi åkte in till City, finklädda och lite smånervösa, på söndag morgon. Det var verkligen en Afrikansk gudstjänst med sång (folk gav allt och dansade runt) och så predikade en präst i över en timma. Han pratade jättefort med den Afrikanska dialekten och skrek jättehögt. När han sa något viktigt höll församlingen med, klappade händerna och de flesta ropade Hallelujah och Amen när de kände för det. Det var inga riktiga psalmer, ingen nattvard och ingen trosbekännelse. Det kändes inte som att vi var i kyrkan men det var en jätterolig upplevelse och jag är glad att jag gick. Så himla annorlunda mot den Svenska kyrkan och de traditionerna man är van vid där. Mot slutet frågade prästen vilka som var nya och vi var tvugna att ställa oss upp och folk kom fram för att hälsa oss välkomna och ta oss i hand. Efter allt var vi tvugna att gå till ett rum och träffa prästen och berätta vilka vi var, varför vi var där och de ville i princip inte släppa ut oss innan vi lämnat alla våra kontaktuppgifter och lovat att vi skulle komma tillbaka. De tog också bilder på oss, tillsammans med prästen och enskilt. De gillade jag inte alls, det var verkligen som att de tvingade sin religion på oss och att deras ändå mål var att få fler anhängare. Men i det stora hela var det bra. Efter det åkte vi ner till The High Line Park och satt på en bänk och chillade i solen med lite fika, sen gick vi till Union Square och sa hej till ett par vänner och därifrån åkte vi upp till Central Park och strosade runt. Vi tittade på gatumusikanter, gick till fontänen och den lilla dammen, kollade på folk och sen satte vi oss på gräset en stund tills solen gick ner. Då gick vi till Grand Central och tog tåget hem.

Amanda


High Line med Hudson River och New Jersey i bakgrunden


Bänken som vi lyckades få tag på,
de är alltid fulla så vi hade tur att gå förbi precis när några lämnade


Sheep Meadows


I ♥ NY


♥  ♥  ♥