Jag och värdfamiljen har precis kommit hem från San Francisco där vi var på ett trevligt event som gick ut på att de skulle tända ljusen i julgranen. Jag vet inte om någon av er har hört talas om Ghirardelli? Det är ett gammalt känt företag i San Francisco som tillverkar fin choklad. Numera finns det ett helt litet område runt fabriken med små boutiquer, restauranger och ett torg i mitten. Där fanns det också en vinkällare dit vi gick tillsammans med ett par kompisar till min värdfamilj. De hade vinprovning för de vuxna och barnen fick varsin målarbok och en ask kritor som de kunde roa sig med och de fick också göra sina egna godispinnar och dricka varm choklad.

Strax innan halv 6 gick vi alla ut på torget för at kolla ljuständningen. Det var supermycket folk och ännu mera barn och stämningen var väldigt mysig. Efter en stund kliver programledaren upp på scenen och börjar prata om hur glad hon är över att få leda hela alltihopa för fjärde året i rad och bla, bla, bla. Sen uppträdde ett gäng tjejer utklädda till läskiga tomtenissar i neonfärgade kläder samtidigt som ryktet om att Tomten var där började sprida sig i publiken. När nissarna var färdiga kom mycket riktigt Tomten upp på scenen och värdinnan och Tomten pratade om allt mellan himmel och jord ända tills publiken (de vuxna faktiskt) började ropa "Light the tree!" "Light the tree!" "Light the tree!". Det blev väldigt pinsamt för de uppe på scenen som praktiskt taget blev utbuade och efter att vi alla räknat ner från 10 så tändes äntligen lamporna och sen gick alla tillbaka in i affärerna och restaurangerna. Vi åkte hem och åt middag.

 
Mycket folk på väg in till City. Sista biten gick inte speciellt fort, trots 6 filer.


Vi fick alla lite tilltugg till vinet

 
Julgranen före och efter. Det var finare i verkligheten.

Nu ska jag och värdmamman kolla på Harry Potter och sen ser jag fram emot två lediga dagar till. This is life!

Idag har jag, och alla andra Amerikanare, firat en av de största högtiderna i USA. Thanksgiving. Det var väldigt mysigt, interessant men lite underligt. Min värdfamilj och jag var bjudna till ett par vänner till mina värdföräldrar här i Novato tallsammans med mannens syster med familj. Vi kom dit runt halv tre och då bjöds det på kex med lax i väntan på maten. Det luktade underbart från köket där alla sprang ut och in för att försöka hjälpa till. Jag tror att kocken (mannen i huset) mest tyckte att de var i vägen. Efter en stund satte vi oss alla vid bordet och olika skålar, byttor och formar med olika sortes mat i skickades runt åt alla håll. Även om det mesta var gott så var det en väldigt underlig blandning måste jag säga. På bordet hade vi: Kalkon, Skinka, Potatismos, Haricot Verts, Kronärtskockor, Tranbärsgelé, Majs & Ärtor, Stuffing, Sås och Morotssufflé. Allt enligt traditionen. Till efterrätt serverades det Pumpapaj, Äppelpaj och Pecannötspaj med Spraygrädde. Det pågick en livlig diskussion om varför någon skulle vilja göra degen till en äppelpaj själv när man kan köpa den färdig och det smakar precis lika gott. Amerikanare alltså! Synd att jag inte är här nästa år för då skulle jag tagit med en äppelpaj så att de kunde få känna på hur det igentligen ska smaka.

Efter maten samlades vi i vardagsrummet och spelade TP. Jag brukar faktiskt vara väldigt bra på det men det så otroligt mycket lättare när man förstår frågorna och när de inte handlar om allt bra som Amerikanare har gjort genom tiderna. Vi spelade som tur var i lag och min uppgift blev genast att slå tärningen och gå till en bra färg. Vi vann nästan!

Efter lite mer umgänge med trevliga samtal och presenter bestående av teckningar från barnen åkte vi hem framåt kvällen och jag och mina värdföräldrar slängde oss i soffan för några avsnitt av Modern Family,  en jättebra serie som jag tror inte kommit till  Sverige än.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den sanslöst dåliga uppdateringen (eller ska jag säga obefintliga uppdateringen?) den senaste tiden. Allt är bra med mig och det rullar på som vanligt och jag vet igentligen inte varför jag inte har satt mig ner och slängt upp ett inlägg här. Men nu gör jag det!

Förra helgen spenderades i vanlig ordning i Palo Alto (numera Los Altos Hills eftersom Sabina kommit på att hon faktiskt bor i en annan stad) tillsammans med Sabina, Paulina och Karin (Sabinas kompis). Jag kom dit rättså sent så vi åkte till ett pizzaställe för lite mat och sen hem till Sabina för en lugn kväll. Sabina och Karin hade varit på IKEA tidigare under dagen och köpt möbler till Sabinas rum så halv ett på natten började de skruva ihop en TV-bänk. Efter ca en timme utan framgång tog jag över i ren frustration över att de var så pinsamt hopplösa. Det är en plikt för svenskar att veta hur man skruvar ihop IKEA möbler! När vi var klara hade Paulina nästan somnat i fotöljen.

Morgonen därpå ringde klockan rättså tidigt eftersom Sabina skulle jobba på eftermiddagen och vi ville ta vara på tiden. Så efter lite lunch på taket av ett parkeringshus (vi ville sitta i solen) så drog vi oss traditionsenligt mot IKEA och spenderade ännu mera pengar. Jag som skulle åka tåg och färja hem kände inte för att släpa massa möbler men choklad fick jag med mig i alla fall. När vi var klara hade vi väldigt bråttom till tåget som snart skulle gå och Sabina skulle börja jobba så det blev väldigt stressigt när vi skulle hitta till tågstationen som vi inte riktigt visste vart den låg. Tillslut släppte Sabina av oss på rätt plats (trodde hon) och gasade hemmåt. Det visade sig att jag och Paulina befann oss mitt emellan två tågstationer och fick springa längs med spåret mot stationen. När vi nästan var framme åkte tåget förbi och sen vidare utan oss. Men vi insåg ganska snart att vi var i Downtown så vi gick till ett Frozen Yoghurt ställe och frossade medans vi väntade på nästa tåg, så Sabina är förlåten.

På söndagen tänkte jag för en gångs skull spendera lite tid med min värdfamilj så efter att jag hade skypat med folk hemma i Sverige så följde jag med värdmamman och de två äldsta barnen in till San Francisco och kollade på Lucia-repetition. De ska vara med i ett Lucia-tåg som Svenska Kyrkan håller i och det var lite mysigt att sitta där och höra julsånger medans solen sken från en klarblå himmel utanför. När vi kom hem så gick hela familjen över till grannen för att äta mat och kolla på Amerikansk fotboll och jag kände inte för att snylta på grannarna så jag stannade hemma i soffan med en Harry Potter film. Jag har fått alla böckerna på Engelska av min värdmamma så när jag är klar med en bok kollar jag på filmen. När filmen var slut la jag mig tidigt för att ladda inför en ny jobbvecka.

Lunch på taket, i den kaliforniska solen


När vi satt där kom det ett gammlat par i den här bilen.
Den var tydligen från 70-talet men designad -59

 
Jag och Paulina med varsin Frozen Yoghurt.
Det är sååå gott och jag häller alltid på massor med jordgubbar på min.


Såhär ser det ut högst upp på Bush St. Brant backe och utsikt över Alkatraz.


På vägen hem åkte vi förbi en mack där utråkade bilister kan kolla på TV medans de tankar.
Varning för långa köer!

De stora barnen slutade tidigt hela förra veckan för att det var föräldrarkonferenser i skolan på eftermiddagarna. Det betyder att jag var tvungen att vara påhittigare och ordna mer playdates än vanlig. Så barnen fick leka väldigt mycket med olika kompisar förra veckan vilket gjorde dem lyckliga. En eftermiddag åkte vi till en mysig liten sjö i närheten och matade fåglarna och trots alla playdates så var det höjdpunkten.

Den lilla sjön vi var vid och matade fåglar


Ett fint litet monument. Det finns det gott om här.

Kan ni gissa vad jag gjorde den här helgen då? Jo men visst, jag var hos Sabina i Palo Alto/Los Altos Hills. Den här helgen fick jag ha bilen vilket gjorde det lite lättare att komma dit. (Får egentligen inte ha den över natten). Det tog mig ca 1½ timma, när jag hämtade upp Paulina som bor på vägen, istället för ca 4 timmar. Bra va? På fredagkvällen åt vi mat på Cheesecake Faktory och det var lika gott som vanligt. Jag åt en Cesarsallad och portionen var gigantisk! Orkade ungefär hälften av det jag fick. Sabina åt samma sak och skulle ta hem en Doggy Bag men glömde kartongen när vi gick. Väl hemma hos Sabina spelade vi lite Skip-Bo, ett typ av kortspel som liknar UNO, och efter att Sabina förlorat stort och fått ett raseriutbrott så drog sig Karin hem i ren förskräckelse och vi andra gick och la oss. På morgonen skulle hon ha revanch men det blev inte så mycket med det och resten av lördagen spenderade vi på ett litet projekt, inget jag kan skriva om här, med ett lunchbrake kl 4 när vi kom på att vi var jättehungriga. På kvällen var det Dressed For Success och vi hade kul. Söndagsförmiddagen bestod av städning och en till omgång Skip-Bo och sen drog jag och Paulina oss hemmåt för Sabina skulle jobba. Men vi fastnade på ett shoppingcenter på vägen och blev kvar där i fyra timmar. När vi äntligen åkte hemmåt var både hon och jag fattigare än på länge men otroligt nöjda.

Jag fick en trevlig överaskning när kom hem och öppnade dörren för där var Amanda, den förra Au Pairen, och hälsade på. Vi åt middag och pratade lite innan hon skulle åka hem men hon ska vara med när vi firar Svensk Jul den 24:e (Wohoo!) och så kommer hon och tittar på Lucia-tåget om två veckor så jag ser henne snart igen.

Glada Au Pairer


Sabinas Doggy Bag som tyvärr inte fick följa med hem


Den här efterrätten delades på 3 personer och de åt inte allt.
Och det var inte för att den inte smakade gott.


Skip-Bo kräver konsentration på högsta nivå!

 
Ni vet att man ser på filmer hur barnen träffar Tomten i shoppingcenter och berättar
vad de önskar sig? Det såg vi på riktigt igår! Och flaskan är säsongens form, en julgranskula.

Nu är det måndag och en ny, och annorlunda, arbetsvecka. De två äldsta barnen är lediga från skolan hela veckan. (Förstår inte varför för ingen annan skola är det). Det betyder att jag inte kan Skypa idag och på Onsdag för att jag jobbar. Men på Torsdag och Fredag är jag ledig för då är det Thanksgiving och föräldrarna jobbar inte. Jag är supertaggad inför Torsdag, då vi ska ha middag, eftersom vi inte firar det hemma i Sverige men man har hört så mycket om traditionen.    En fullständig rapport utlovas!

Idag är det Veterans Day. Barnen är lediga från skolan och bankerna är stängda. Och Au Pairerna får jobba hårdare. I vanliga fall är det bara den minsta och jag hemma på torsdagar men eftersom skolorna är stängda så hade jag alla tre barnen hemma hela dagen. Så Super-aupairen Sara funderade på vad som kan få barn att sitta stilla i minst en timme. Ja precis, en film. Så grannen (som är hemmafru) och jag bytte barn en stund och jag tog mina två äldsta och hennes två äldsta till Northgate och såg Megamind på bio medans hon var hemma med de två yngsta barnen. Dessutom kom Kaytlin, au pairen till mina barns kompisar, med sina två äldsta så vi var två Au Pairer med 6 barn där. Men allt gick bra. De gillade verkligen filmen och var glada över att få äta popcorn mitt i veckan.

Efter filmen åkte vi hem och mitt äldsta värdbarn stannade kvar hos sin kompis en stund men det blev inte så länge för mitt mellersta värdbarn hade gymnastik och vi andra hade en tid hos doktorn för att ta influensa vaccin. Så ännu en gång tackar jag för att jag har en GPS för vi hittade dit utan problem och de var sååå duktiga. Båda ville vara först och de sa inte ett ljud när de fick sprutan. Jag tog en också efersom den minsta har astma och det är farligt för henne att bli förkyld eller få influensa. Värdfamiljen betalade så klart. Än så länge har jag inte ont men vi får se hur jag mår imorgon.

När vi kom hem blev jag Au Pair of the Year för att jag lagade pannkakor till middag. Alltid kul när man blir uppskattad. Barnen sa till värdpappan att jag grät när jag tog min spruta och han tittade på mig med världens flin och sa "Sara, did you really?". För alla er som undrar så kan jag säga att jag inte gjorde det.

Nu är jag ledig en stund innan värdföräldrarna ska iväg på en föreläsning och jag ska ta hand om barnen igen. Men kvällarna är lätta. Lite barnprogram, läsa en bok och sen är det läggdags.

Hur är det med er där hemma? Ligger snön kvar?

Helgen har varit bra, som vanligt, för den spenderades den med Sabina och Paulina. Denna gången kom de till mig här i Novato och självklart körde de vilse. Bilresan från Palo Alto, genom San Francisco och sen till mig tar i vanliga fall ungefär 1½ timma men när Sabina och Paulina är i farten tar det istället 3 timmar. Tanken var ju att vi skulle äta middag när de kommit så det fick vänta ända till klockan 10 på kvällen. Vi var hungriga! När vi äntligen fått i oss lite mat åkte vi hem till mig och somnade. Paulina skulle igentligen hem på fredagkvällen för hon skulle jobba på lördagen men hon hade ingen lust att köra hela långa vägen tillbaka igen så hon stannade kvar hon med. På lördagen åkte hon hem igen och jag och Sabina satte oss på en restaurang i närheten och åt brunch. Efter det köppte vi med oss Frozen Yoghurt och åkte hem till mig för att fixa med cabben. Det var strålande sol och hyffsat vamt så vi tänkte vara lite coola och glida fram på motorvägen till IKEA utan tak. Det började inget bra då vi inte ens hittade knappen för att få ner taket på min lilla bubbla. När vi fått fram en handbok kunde vi tillslut läsa oss till hur man skulle göra men det gick inge bra ändå. Där stod vi på min uppfart, synliga för alla grannarna, och sprang ut och in i huset, ut och in i bilen och upp och ner för garageuppfarten i 45 minuter innan vi gav upp. Vi fick av taket men den där lilla sista biten funkade inte alls. Jag hoppas verkligen att ingen såg oss för det kan inte sett bra ut! Tillslut kom vi iallafall fram till IKEA och där spenderade vi några timmar. Vi fick båda med oss massa saker hem. Jag ska visa er snart för jag är färdig med mitt rum nu. På vägen hem stannade vi till i ett shoppingcenter nära mig och därifrån fick vi med oss mat som vi åt hemma. Sen slöade vi lite innan vi åkte till Millbrae som ligger en timma härifrån för att hämta Paulina som hade slutat jobba. Vi åkte alltså fram och tillbaka över Golden Gate och genom San Francisco kl. nio på kvällen men det var det värt. När vi kom hem så somnade vi igen och morgonen därpå vaknade jag av det berömda huvudknackandet från Sabina. Vi gjorde iordning oss och tog oss till ett Outlet shoppingcenter ca en halvimma härifrån. Där hittade vi bl.a. Converse Outlet så nu kan jag ta upp beställningar från er därhemma om ni vill ha de vanligaste färgerna. Ska ni ha speciella grejer så får ni vänta tills jag har hittat en riktig Converse Store. Sabina började jobba på eftermiddagen så vi åkte hemmåt runt tre och när jag kom hem så somnade jag och vaknade när maten var klar, runt 17.00. Ja, jag sover väldigt mycket. Måste vara den Kaliforniska luften...

Idag så träffade jag en Svensk tjej som just flyttat hit. En jättetrevlig tjej! Förmodligen ska hon med till Palo Alto nästa helg också. Annars har jag haft en lätt arbetsdag idag eftersom Värdmamman kom hem från jobbet, så hon kunde hjälpa mig med barnen idag.

Nu ska jag titta på barnprogram sen väntar snart en ny arbetsdag. Men först: sömn.

Som ni alla säkert redan vet så är Halloween en av de största högtiderna i det här landet. Och med tanke på att de "små" högtiderna inte är speciellt små kan ni nog lista ut hur det är när det är Halloween. Ja, Crazy! Folk började pynta sina hus och prata kostymer för flera veckor sedan, ja innan jag ens kom hit, men i helgen så small det. Jag försökte hänga på i firandet men var nog väldigt svenkst lagom bland alla andra.

Mina flickor har haft sina kostymer till gymnastiken hela veckan och i fredags så hade alla barnen kostymerna till skolan. Det var ingen fråga om att man kunde ha det om man ville för alla var utklädda. Det vet jag eftersom jag var där. Min minsta och jag åkte nämligen till de äldre barnens skola och kollade på deras Halloween-parad som de har varje år. Alla elever och lärare går några varv runt skolan och vinkar till sina föräldrar som står längs kantera och fotograferar. Stämningen var på topp och alla var så fina. På kvällen  jobbade jag för mina värdföräldrar var på fest. Det blev med andra ord en lugn kväll med popcorn och Toy Story.

På lördagen fick jag min efterlängtade sovmorgon och gick upp lagom tills min värdmamma knackade på min dörr för att säga att paraden nere i Downtown Novato skulle börja om en timma. Då var klockan 12. Så jag gick upp och åt frukost, gjorde iordning mig och sen satte vi alla oss i bilen, utom min värdpappa som klättrade in. Vi har liksom ett uppfällbart säte längst bak i den bilen som vi skulle ta eftersom vi var sex som skulle åka. Så jag tänkte att jag skulle sitta där och förberedde mig genom att dra upp byxorna och ta några djupa andetag samtidigt som jag måttade utrymmet och funderade på hur i hellskotta jag skulle ta mig in dit. Till min stora räddning kom värdpappan och sa att han kunde sitta där för han hade gjort det förr. Så han slängde sig in, fastnade, krånglade lite och sen satt han där. Jag satt i framsätet och kände mig dum. När vi kom fram var det hur mycket folk som helst längs gatan. Eller ska jag säga Prinsessor, Mariogubbar, Varulvar, Féer osv, osv, osv. En av de stora skillnaderna mellan Sverige och USA är att här klär man ut sig till precis vad som helst. Inte bara häxa eller djävul. Anledingen till att vi alla var där var för att barnene skulle gå Trick or Treat i affärerna längs gatan. De går alltså in i affärerna, säger de magiska orden och får då en godisbit var. Himmelriket för ett litet barn! När vi (värdföräldrarna och jag) kände att det räckte satte vi oss på en restaurang och åt mat. Jag som nyss ätit frukost beställde in en förrätt eftersom jag inte var så jättehungrig. Men det var det största jag sett. Man kunde välja mellan liten och stor. Jag tog liten och orkade inte allt. Hur ska man orka mat efer att man ätit allt det där? Amerikanare och deras portioner alltså! Men det var inte förjäves för mitt äldsta värdbarn åt glatt upp mina rester. När vi kom hem packade jag helgens väska för då väntade mitt Halloweenfirande. Jag hämtade värdmamman från frisören och hon skjutsade mig till färjan. Väl inne i San Francisco tog jag någon slags spårvagn upp till Union Square där de andra väntade på hotellet. Vi bodde på ett hotell precis vid Union Square, rakt över Forever 21. Hur bra? Där gjorde vi iordning oss. Jag lånade min värdmammas kostym och var sjuttiotals-brud, Paulina lånade sitt värdbarns kostym och var katt, Sabina, Karin och Filippa var pirater. Vi var mycket snygga allihop när vi promenerade några kvarter till klubben vi hade bokat biljetter till. På vägen mötte vi hur många trevliga människor som helst. Amerikanare är ju så öppna och denna kväll var inget undantag. Vissa ville ta kort med oss och andra kom fram bara för att prata. När vi var framme stod vi i kö en stund innan vi fick komma in. Själva klubben i säg var lite av en besvikelse. Inte alls som Frimis, Ritz eller Strömpis hemma, alltså, inte alls lika frächt och lika roliga människor. Men det var bra musik och alla var ju utklädda så det var kul ändå. När vi skulle hem gjorde mina fötter så himla ont så jag övertalade de andra att ta en taxi med mig och väl på hotellet somnade vi rättså snabbt.

När vi vaknade på Söndagen var vi utvilade och solen sken från en klarblå himmel. Så vi gjorde iordning oss, checkade ut och gick till närmaste Starbucks för en frukost i solen. Efter det kände vi att vi var tvugna att stilla vårat shoppingbegär så vi satte av mot Urban Outfitters. Där fyndade jag vill jag lova. Jag hittade en klänning som hade kostat 48 dollar. Sen var den nersatt två gånger. Först till 29 dollar och sen till 19 dollar. När jag var på väg till kassan såg jag en skyllt där det stod att det var halva reapriset på alla reakläder och blev överlycklig över att jag skulle få klänningen för 10 dollar. Men när jag väl skulle betala så sa kassörskan 5 dollar! Klänningen hade alltså gått från 48 till 5. Jag betalade alltså ca 35 kr! Efter det var jag glad och vi gick in på H&M. De andra svävade iväg åt varsitt håll och jag hittade en underbar tunika som jag stod och tittade på när vakten kom fram till mig och frågade vart jag kom ifrån. Jag blev lite förvirrad över frågan och svarade att jag kom från Sverige. Då sken han upp och sa att han tyckte att han hörde Svenska men att han inte var riktigt säker så han var tvungen att komma fram och fråga. Själv var han från Malmö. Så vi pratade en stund innan jag gick vidare. När vi var klara med H&M och gick ut började han prata med oss igen. Först sa han "Tack för idag" och sen frågade han om vi alla var från Örebro. Sabina och Paulina som inte visste att jag hade pratat med honom innan blev väldigt förvirrade. När vi inte kunde bära fler shoppingpåsar bestämde vi oss för att turist lite istället så vi köpte biljetter till Calble Car som är de gamla spårvagnarna. Den tog vi ner till Ficherman's Wharf och Pier 39 där vi åt supergoda pizzor på en reastaurang. När vi var mätta var det dags för oss att åka hem så vi tog en Calbe Car tillbaka och skildes åt. Jag tänkte att jag skulle åka buss hem så jag gick för att leta upp hållplatsen. Det tog lite tid men tillslut hittade jag den och efter en stund kom bussen och min helg inne i San Francisco var slut för den här gången.

När jag kom hem möttes jag av stora skaror med barn och vuxna som var ute och gick Trick or Treat i området och när jag öppnade dörren så satt tre små barn och proppade i sig godis från överfulla goodie bags. Själv åt jag upp min sista choklad som jag köpte på IKEA så det får bli ett besök där snarast möjligt.
Det var min helg. Lite bilder kanske?

Här har vi Sara, Sabina och Paulina på hotellet.  


Det här är skorna jag hade hela kvällen. Förstår ni att jag hade ont?!
Sabina och Jag till höger.


Hela gänget inne på klubben. De hade ett speciellt ställe där man fick bli fotad och 
eftersom vi fortfarande känner oss lite som turister gick vi dit.


Jag och Sabina med varsin grillad panini i solen och sen jag i väntan på en Cable Car.


Här kommer en Cable Car. De ser ut som de gjorde förr, väldigt häftiga.
Eftersom att de traffikerar en gata fram och tillbaka och inte går att köra åt två håll så
finns det än platta i båda ändarna av gatan som de ställer den på och sedan snurrar runt.


Här står vi på en Cable Car och hänger ut i det fria.
Det var faktiskt väldigt kul att åka de där sakerna.
Man skulle kunna tänka sig att tre 19-åringar i San Francisco har
bättre saker för sig, men nej, vi kommer definitivt göra det igen. 


Såhär står man om man har ståplats ute. Det finns ingen kant och det gäller att
hålla i sig hårt i stolparna. Desutom kommer det mötande Cable Cars lite då och då
som åker farligt nära så då får man bli lite närgången med den som sitter innanför.


Vi åkte backe upp och backe ner. Den som kör har ett ganska stort ansvar
för om han släpper bromsen så är man rättså illa ute.


Nere i Marinan och Ficherman's Wharf och min pizza.
Det ser kanske lite konstigt ut men det är ost som hänger där, väldigt mycket ost.

Det var en väldigt rolig helg och nu är det arbetsvecka igen, men jag har inte tråkigt för det. Imorgon ska jag försöka fixa ramen jag köpte så att ni kan få se hur den ser ut. Och så ska jag Skypa med familjen där hemma. Ha det bra där ute i den stora vida världen  ♥