Idag åkte vi till ett barnhem här i Lomé. Min värdmamma är sponsor och hjälper till att samla in pengar, kläder, leksaker och annat till dem och varje gång de kommer till Afrika hälsar de på. Barnen var så himla söta och snälla. Man slutar aldrig förundras över hur det alltid är de som har minst som verkar vara nöjdast över livet. Det var inga ledsna miner, alla väntade på sin tur, ingen klagade eller gnällde.... Ja, fy för bortskämda ungar i västvärlden som inte vet hur bra de har det. Hur som helst, vi fick ett varmt välkomnande när vi kom innanför grindarna, barnen kom fram och hälsade och vi fick sitta ner på några plaststolar medan de sjöng sånger för oss. Sen ställde vi oss i en stor ring och dansade och sjöng tillsammans. Alla fick gå in i ringen och dansa, till och med min värdmammas gammel moster som är 86 år! Sen frågade de om jag kunde lära dem en Svensk sång så jag fick stå i mitten och sjönga "Små grodorna" och visa rörelserna medan alla andra hoppade runt i ringen. Efter det visade ägaren oss runt inne i huset. Det var pyttelitet med små rum. Barnen sover i våningsänger och de ligger 2-3 stycken i varje säng. De hade också en liten lekpark där de lekte en stund och sen bjöd de oss på mat och fika. Vi fick friterade bananer, sötpotatis och kakor. Jag tror att detta barnhemmet har högre standard än många andra här och att barnen som bor där har det bra. De har medecin och de går i skolan. Men det var jätteintressant att se och jag tror att det är bra att uppleva sånna saker med jämna mellanrum. Det lär en att uppskatta vad man har.