Högst upp i bergen i norra Togo finner man inget som liknar huvudstaden Lomé. Det finns inget hav, inga byggnader, inga affärer och inga asfalterade vägar. Men det finns saker som inte finns i Lomé och det var det vi körde i 10 timmar för att se. Vi lämnade huvudstaden tillsammans med några vänner till familjen på måndag morgon och på kvällen kom vi fram till en liten by där vi checkade in på ett "hotell". Mina damer och herrar, jag kan nu säga att jag har upplevt Afrika. Vårt så kallade hotell hade fyra sovrum med en säng (utan sänglakan eller täcke), en air conditioner (som inte funkade) och en toalett (som inte funkade). Men det var det ända stället på flera mil så det var inte så mycket att fundera på. När vi kom fram möttes vi av jättetrevlig personal som bar in alla våra väskor i våra rum, vi tog alla rum de hade. Sen frågade de oss vad vi ville äta och min värdmamma frågade om de kunde göra kyckling och pasta. Visst, sa de och alla var nöjda tills vi såg en av dem komma tillbaka 15 min senare bärandes på 5 levande kycklingar som de högg huvudena av, flådde och stekte. De bar upp stolar och bord på taket åt oss eftersom det inte fanns någon matsal och där hade vi jättetrevligt resten av kvällen. Vi väntade dock på maten i över två timmar men den var helt okej när den väl kom. Något som jag lärde mig den kvällen var att ute i byarna kallas kycklingen för "cyckel-kyckling" bara för att det är så lite kött och det kött som finns är supersegt eftersom kycklingarna springer så mycket. Kycklingarna vi åt var alltså djur som de fångat ute på gatorna (här springer det kycklingar, hönor och tuppar överallt, vare sig man är i stan eller ute på landet).

 

 

 

 

 

Nästa morgon vaknade vi tidigt och packade bussen igen för våran resa. Vi körde tre timmar ännu längre norrut tills vi kom fram till en vägtull där vi fick förhandla om priset för att åka in i nationalparken där vårat mål fanns. Tydligen levde det lejon, elefanter, zebror, apor, bufflar och andra djur där för ca 10 år sedan men allt vilt har flytt över gränsen till Benin p.g.a. tjuvjakt. Så, det vi kom för att se var två olika stammar av urbefolkningen som lever under väldigt unika förhållanden. Först besökte vi en stamm som kallas Ton Berma vilket betyder "hus folket" och de är kända för sina hus. De bygger slottsliknande hus av lera och strå där de har vapenförråd, kikhål, sovrum och matförråd. Våran guide som vi hade med oss förhandlade med hövdingen så att vi fick gå in i husen och en av männen visade oss runt och förklarade vad allt var till för. Framför varje hus stod små torn som skyddar dem mot onda andar och förbannelser och kikhålen i väggarna var där så att vakterna kunde spana efter fiender som i de flesa fall var lejon och elefanter. Regnet öste ner men de timmarna vi spenderade hos Ton Berma folket kommer jag aldrig att glömma. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att vi sagt hej då till Ton Berma folket körde vi runt i landskapet på leriga grusvägar. Vi fick alla gå ur bussen ett par gånger för att vägen var så dålig och vi reskerade att köra fast. Men vi klarade oss utan olyckor och tillslut kom vi fram till vår nästa destination. En by där en annan stam levde. De var dock lite mer morderna, pratade franska och hade "vanliga" kläder. De var kända för sin smideskonst och att vara järnsmed är ett yrke som går igen från generation till generation. Vi fick se när de smidde skopor och så fick vi smaka deras egna öl som de bryggde i en av hyddorna. Barnen var jättenyfikna och följde efter oss överallt och de var jättefachinerde över våra kameror. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Påvägen hem blev vi stoppade vid två tillfällen av två olika grupper av kvinnor som firade en av deras traditioner. När tjejer går från tjej till kvinna ska de sitta på huk mitt på vägen i bara underkläder och ansiktsmålning och om någon vill komma förbi måste man ge dem pengar. Varje gång de får pengar sjönger de och dansar. På kvällen går hela byn till en kulle med en stor sten och om tjejen/kvinnan är oskuld får hon sitta naken på stenen medans de som inte är oskulder dansar runt stenen. Det är en ära för familjen om deras dotter får sitta på stenen. Den delen missade vi dock men det gjorde inget för utsikten vi hade påvägen var helt fantastisk. Och då och då åkte vi förbi en lastbil som kört lite för fort nerför berget och vält eller krachat in i bergsväggen. 

 

 

 

Jag har massa mer bilder att visa från andra roliga saker jag gjort men det kommer i ett annat inlägg.

♥  ♥  ♥