Jag har varit ledig hela helgen då familjen åkte till Togo och jag fick valmöjligheten att stanna kvar själv i Ghana. Ni au pairer som läser min blogg vet hur underbart det är, för er andra kan jag berätta att det är inte för att man får chansen att ha vilda hemmafester utan helt enkelt för att man får chansen att bara sitta i soffan så länge man vill i ett tyst hus utan barn och göra absolut ingenting i en hel dag. Det är en riktig guldklimp i vardagen. Men jag har inte bara latat mig. Eftersom jag nu är i ett land där folk pratar engelska bestämde jag mig för att jag kunde gå till marknaden själv och se mig omkring. Glöm tanken på en lugn och trevlig shoppingtur i min ensamhet, att titta lite utan att behöva köpa, att gå i mina egna tankar, i min egen takt och att välja helt själv vilken affär jag vill gå in i. En shoppingtur i Accra är en kamp och att ge sig in i den kampen ensam, som tjej, är inte det lättaste. Jag började med att åka till Makola Market som är den största marknaden i Accra. Här kan man hitta allt från tvättmedel och kastruller till resväskor och smycken. De har allt och alla är där! Jag märkte dock ganska snabbt att det inte var marknaden som turisterna (de få som kommer till Ghana) åkter till. Stället var packat med lokalbefolkning som i princip var där för att köpa det de behövde och sen skynda vidare. Jag var i stort sätt i vägen för alla eftersom jag hade en lite lugnare takt. Men det värsta var alla försäljare, de blev som galna när de såg mig och mitt västerländska jag. Folk skrek efter mig från alla håll och det var för det mesta "Beauty" "White Lady" (!!) och "Rich Girl". Jag köpte bara en sak, mest för att öva på min förmåga att förhandla om priset vilket jag inte alls är bekväm med av flera olika anledningar. Dagen efter åkte jag till hantverksmarknaden och kände genast att det var lite mera rätt. Där fanns det väskor, smycken, träskulpturer, kläder och mycket mer. Hela upplevelsen var mycket roligare och mer på riktigt. Även om aggressiviteten från försäljarna var hundra gånger värre. De bokstavligt talat drog i mina armar från olika håll samtidigt, ropade på mig och så fort jag stannade för att kolla på något så stod det 10 personer runt omkring mig väntandes på att jag skulle bli klar så de kunde dra med mig till deras bås. Men mina värdföräldrar hade gett mig massa tips på hur man ska agera och jag lärde mig ganska snabbt hur "reglerna" fungerade. Eftersom jag inte matat mitt shoppingberoende på ett tag handlade jag snabbt slut på alla pengar jag hade och var tvungen att åka tillbaka dit dagen efter för att köpa det jag inte fick med mig första dagen. När jag kom tillbaka kände folk igen mig och kom fram och hälsade som om vi känt varandra i flera år.